Hem  >  Fakta & råd  >  Tvångssyndrom

Tvångssyndrom

Tvångssyndrom kallas också för OCD som är en förkortning av engelskans “obsessive-compulsive disorder”. Det finns hjälp att få mot tvångssyndrom.

Vad är tvångssyndrom?

De som lider av OCD känner ett intensivt eller tvångsmässigt behov av att utföra vissa handlingar på ett specifikt sätt, även om de egentligen är meningslösa. Om hen inte får utföra handlingarna känner man starkt obehag och ångest.

Många människor som inte har OCD har liknande oroande tankar eller repetitiva beteenden. Men dessa tankar och beteenden stör vanligtvis inte det dagliga livet. För personer med OCD är tankarna ihållande och beteenden är rigida. Att inte utföra beteenden orsakar vanligtvis stort obehag. Många personer med OCD vet eller misstänker att deras tvång inte är realistiska; andra kanske tror att de kan vara ett måste att utföra dem (detta kallas begränsad insikt). Även om de vet att deras tvångstankar inte är rimliga, har personer med OCD svårt att koppla bort de tvångsmässiga tankarna eller att stoppa tvångshandlingarna.

Symptom på tvångssyndrom

Den som lider av tvångssyndrom upplever antingen tvångstankar eller tvångshandlingar, i många fall både och. De första symptomen på tvångssyndrom kommer oftast som barn eller tonåring. Det är vanligt att den som lider av tvångssyndrom skäms över sina tvångstankar. Detta medför att det kan kännas svårt att börja prata med någon om tankarna eller de handlingar man utför. Samtidigt är också tvångstankar- och handlingar vanligt i någon grad när man är barn, där några av de vanligaste är att exempelvis inte nudda A-brunnar eller hoppa i ett visst mönster mellan stensättningar på gatan.

Tvångstankar vid tvångssyndrom

Tvångstankar är återkommande tankar som vi “fastnar” vid och har svårt att sluta tänka på. Tvångstankar kretsar ofta kring förbjudna eller omoraliska saker, och en rädsla för att man ska få ett “infall” och utföra dessa tankar mot sin vilja. Detta kan framkalla ångest hos personen som lider av dom. Tvångstankar handlar ofta om att exempelvis skada sig själv/andra, eller att utföra andra hemska handlingar. Det är extremt ovanligt att sådana tvångstankar faktiskt blir till verklighet, men för den som upplever dom är det likväl ett scenario som man oroar sig för. Att uppleva mycket tvångstankar gör det svårt att fokusera på annat och man upplever ofta att livet blir begränsat.

Tvångshandlingar vid tvångssyndrom

Tvångshandlingar är beteenden som man utför, ofta repetitiva sådana, och ofta i syfte att försäkra sig om något eller att något ska kännas “rätt”. En av de vanligaste tvångstankarna är att kolla att man stängt av spisen, eller låst dörren, upprepade gånger. Det här är något även personer utan tvångssyndrom ägnar sig åt, men skillnaden är dels att ritualerna inte upptar så stor tid att de påverkar livet, samt att man kan släppa tanken om man exempelvis skulle glömma att dubbelkolla spisen innan man går ut. Tvångshandlingar förekommer i en uppsjö av varianter, exempelvis att sjunga en ramsa, räkna till en bestämd siffra, tvätta händerna upprepade gånger och kontrollera saker ett visst antal gånger. Tvångshandlingar har också hög samsjuklighet med autismspektrumstörning, en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning där vanliga symptom är olika former av ritualer och repetitivt beteende.

Vidmakthållande av tvångssyndrom

Orsakerna till att vi har svårt att sluta med våra tvångshandlingar är att de har en ångestlindrande effekt. De får oss ofta att känna oss säkrare och tryggare när vi utfört dem. Det blir också lätt för oss att feltolka våra beteenden som att anledningen till att inget dåligt har inträffat oss är resultatet av den utförda handlingen. Om vi alltid kontrollerar spisen tio gånger innan vi går utanför dörren och det aldrig har hänt att spisen stått på när vi kommer hem så är det lätt att göra kopplingen att det var vårt beteende som förhindrade att något dåligt hände. Något mer abstrakt kan det fungera med andra tvångstankar så som att exempelvis ha en ritual innan man sätter sig i bilen för att förhindra att man är med om en olycka. Om vi aldrig är med om någon olycka är det lätt att tro att vår ritual skyddar oss, när det egentligen handlar om att vi körde försiktigt (och till viss del slump). Genom att bibehålla tvångstankar och ritualer så kan vi förvisso i vissa situationer (exempelvis som med spisen) minska risken att något händer, men det kommer med en kostnad. Att kolla en gång och sedan låta det vara hade egentligen varit exakt lika säkert, men sparat oss mycket tid.

Toleransen för osäkerhet är ofta låg hos personer med tvångssyndrom, något som också är vanligt hos personer med GAD, generaliserat ångestsyndrom. Det är helt enkelt lite jobbigare för personer med dessa diagnoser än vad det är för andra människor att stå ut med osäkerhet och risk, och denna osäkerhet leder till beteenden som används för att försöka hantera den.

Vidmakthållande av tvångssyndrom

Orsakerna till att vi har svårt att sluta med våra tvångshandlingar är att de har en ångestlindrande effekt. De får oss ofta att känna oss säkrare och tryggare när vi utfört dem. Det blir också lätt för oss att feltolka våra beteenden som att anledningen till att inget dåligt har inträffat oss är resultatet av den utförda handlingen. Om vi alltid kontrollerar spisen tio gånger innan vi går utanför dörren och det aldrig har hänt att spisen stått på när vi kommer hem så är det lätt att göra kopplingen att det var vårt beteende som förhindrade att något dåligt hände. Något mer abstrakt kan det fungera med andra tvångstankar så som att exempelvis ha en ritual innan man sätter sig i bilen för att förhindra att man är med om en olycka. Om vi aldrig är med om någon olycka är det lätt att tro att vår ritual skyddar oss, när det egentligen handlar om att vi körde försiktigt (och till viss del slump). Genom att bibehålla tvångstankar och ritualer så kan vi förvisso i vissa situationer (exempelvis som med spisen) minska risken att något händer, men det kommer med en kostnad. Att kolla en gång och sedan låta det vara hade egentligen varit exakt lika säkert, men sparat oss mycket tid.

Toleransen för osäkerhet är ofta låg hos personer med tvångssyndrom, något som också är vanligt hos personer med GAD, generaliserat ångestsyndrom. Det är helt enkelt lite jobbigare för personer med dessa diagnoser än vad det är för andra människor att stå ut med osäkerhet och risk, och denna osäkerhet leder till beteenden som används för att försöka hantera den.

Behandling av tvångssyndrom

Kognitiv beteendeterapi

OCD kan behandlas både med kognitiv beteendeterapi (KBT) och med medicinering. I kognitiv beteendeterapi (KBT) utgår man från att tankar, känslor och beteende hänger ihop. Ändrar man på ett beteendemönster påverkas därför även tankar och känslor. Denna terapi kan ske enskilt eller i grupp.

Vid behandling av tvångshandlingar är något som kallas för exponering med responsprevention en vanlig intervention. Detta innebär att klienten i samråd med sin psykolog utsätter sig själv för det man är orolig för i små steg, och sedan låter bli att göra de kontrollbeteenden man vanligtvis utför. Detta kan exempelvis vara att lämna huset utan att kontrollera att man stängt av spisen. En sådan handling kan väcka ångest för den som vanligtvis noga kontrollerar att allt är avstängt. Det är den ångesten man då försöker vänja sig vid. Med sådan behandling kan man minska kontrollbeteenden och därmed frigöra både tid och energi till andra aktiviteter man hellre gör än att gång på gång kontrollera sin omgivning. Det är också viktigt att komma ihåg att en lyckad behandling för tvångssyndrom inte alltid behöver betyda att man helt slutar med tvångshandlingar eller tvångstankar. Det viktigaste är i många fall livskvaliteten, det vill säga att frigöra tid för annat genom att minska tvångshandlingarna, eller att göra tvångstankarna mindre påträngande och läskiga.

Läkemedelsbehandling

Det finns flera läkemedel som kan hjälpa vid tvångssyndrom. Ofta används olika varianter av SSRI, Serotoninupptagningshämnande läkemedel i en sådan behandling. Det kan ta flera veckor innan läkemedelsbehandlingen ger full effekt och i början kan du också få biverkningar som går över efter ett tag.

Att vara anhörig till någon med tvångssyndrom

Att vara anhörig till en person som upplever tvångssyndrom kan väcka mycket tankar och frustration. Det kan vara frustrerande att saker tar tid, att personen har så svårt att sluta göra det som den gör, och som förälder kan man oroa sig för att man själv har bidragit till att personen fått tvång av olika slag. Att själv läsa på och få förståelse för hur diagnosen fungerar kan vara ett viktigt steg för att minska frustrationen. Det finns också stödföreningar man kan gå med i för att träffa andra i samma situation. 

En viktig sak att komma ihåg om man har anhöriga med tvång är att i möjligaste mån undvika att bekräfta tvångshandlingarna, det vill säga berömma när personen utför sina tvång. Detta blir en förstärkning av beteendet som gör det ännu svårare för personen att sluta. Det kan även vara bra som anhörig att engagera sig i den närståendes behandling om den önskar.

När vi har en anhörig som mår dåligt vill vi hjälpa, exempelvis genom att finnas där och bekräfta att dörren är låst, att spisen är avstängd, och så vidare. Detta får en lugnande effekt för den som har tvång, men bidrar i längden till att vi inte lär oss att stå ut med obehaget som tanken på att dörren inte är låst skapar, vilket vidmakthåller beteendet. Denna typ av relationsmönster är vi ofta inte uppmärksamma på, och det är också mycket begärt att vi ska vara det utan att ha kunskapen om det. Det är väldigt svårt för oss att kortsiktigt inte ge ångestlindring när vi vet att det är det som vår närstående vill ha, men långsiktigt är det till stor hjälp för att kunna bryta problematiken.

Sammanfattning

Tvångssyndrom (OCD) är en störning där personer känner ett intensivt behov av att utföra meningslösa handlingar på ett specifikt sätt. De lider av ångestpåslag om de inte utför dessa handlingar. OCD kan inkludera både tvångstankar och tvångshandlingar, vilka i sin tur kan vara påfrestande. Behandling för OCD inkluderar kognitiv beteendeterapi (KBT) och medicinering. För anhöriga till personer med OCD är det viktigt att förstå sjukdomen och engagera sig i behandlingen.

Frågor och svar om tvångssyndrom

Vilka symptom kan man få av tvångssyndrom?

Den som lider av tvångssyndrom upplever antingen tvångstankar eller tvångshandlingar, i många fall både och. De första symptomen på tvångssyndrom kommer oftast som barn eller tonåring. Symptomen förknippas ofta med ångest eller starkt obehag.

Hur behandlar man tvångssyndrom?
OCD kan behandlas både med KBT och med medicinering, eller en kombination av båda två.
Varför får man tvångssyndrom?
Det är fortfarande oklart vad som orsakar tvångssyndrom. Det finns en ökad sannolikhet om man har en genetisk koppling till någon som har det.

Vad är tvångssyndrom?

De som lider av OCD känner ett intensivt eller tvångsmässigt behov av att utföra vissa handlingar på ett specifikt sätt, även om de egentligen är meningslösa. Om hen inte får utföra handlingarna känner man starkt obehag och ångest.

Många människor som inte har OCD har liknande oroande tankar eller repetitiva beteenden. Men dessa tankar och beteenden stör vanligtvis inte det dagliga livet. För personer med OCD är tankarna ihållande och beteenden är rigida. Att inte utföra beteenden orsakar vanligtvis stort obehag. Många personer med OCD vet eller misstänker att deras tvång inte är realistiska; andra kanske tror att de kan vara ett måste att utföra dem (detta kallas begränsad insikt). Även om de vet att deras tvångstankar inte är rimliga, har personer med OCD svårt att koppla bort de tvångsmässiga tankarna eller att stoppa tvångshandlingarna.

Symptom på tvångssyndrom

Den som lider av tvångssyndrom upplever antingen tvångstankar eller tvångshandlingar, i många fall både och. De första symptomen på tvångssyndrom kommer oftast som barn eller tonåring. Det är vanligt att den som lider av tvångssyndrom skäms över sina tvångstankar. Detta medför att det kan kännas svårt att börja prata med någon om tankarna eller de handlingar man utför. Samtidigt är också tvångstankar- och handlingar vanligt i någon grad när man är barn, där några av de vanligaste är att exempelvis inte nudda A-brunnar eller hoppa i ett visst mönster mellan stensättningar på gatan.

Tvångstankar vid tvångssyndrom

Tvångstankar är återkommande tankar som vi “fastnar” vid och har svårt att sluta tänka på. Tvångstankar kretsar ofta kring förbjudna eller omoraliska saker, och en rädsla för att man ska få ett “infall” och utföra dessa tankar mot sin vilja. Detta kan framkalla ångest hos personen som lider av dom. Tvångstankar handlar ofta om att exempelvis skada sig själv/andra, eller att utföra andra hemska handlingar. Det är extremt ovanligt att sådana tvångstankar faktiskt blir till verklighet, men för den som upplever dom är det likväl ett scenario som man oroar sig för. Att uppleva mycket tvångstankar gör det svårt att fokusera på annat och man upplever ofta att livet blir begränsat.

Tvångshandlingar vid tvångssyndrom

Tvångshandlingar är beteenden som man utför, ofta repetitiva sådana, och ofta i syfte att försäkra sig om något eller att något ska kännas “rätt”. En av de vanligaste tvångstankarna är att kolla att man stängt av spisen, eller låst dörren, upprepade gånger. Det här är något även personer utan tvångssyndrom ägnar sig åt, men skillnaden är dels att ritualerna inte upptar så stor tid att de påverkar livet, samt att man kan släppa tanken om man exempelvis skulle glömma att dubbelkolla spisen innan man går ut. Tvångshandlingar förekommer i en uppsjö av varianter, exempelvis att sjunga en ramsa, räkna till en bestämd siffra, tvätta händerna upprepade gånger och kontrollera saker ett visst antal gånger. Tvångshandlingar har också hög samsjuklighet med autismspektrumstörning, en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning där vanliga symptom är olika former av ritualer och repetitivt beteende.

Behandling av tvångssyndrom

Kognitiv beteendeterapi

OCD kan behandlas både med kognitiv beteendeterapi (KBT) och med medicinering. I kognitiv beteendeterapi (KBT) utgår man från att tankar, känslor och beteende hänger ihop. Ändrar man på ett beteendemönster påverkas därför även tankar och känslor. Denna terapi kan ske enskilt eller i grupp.

Vid behandling av tvångshandlingar är något som kallas för exponering med responsprevention en vanlig intervention. Detta innebär att klienten i samråd med sin psykolog utsätter sig själv för det man är orolig för i små steg, och sedan låter bli att göra de kontrollbeteenden man vanligtvis utför. Detta kan exempelvis vara att lämna huset utan att kontrollera att man stängt av spisen. En sådan handling kan väcka ångest för den som vanligtvis noga kontrollerar att allt är avstängt. Det är den ångesten man då försöker vänja sig vid. Med sådan behandling kan man minska kontrollbeteenden och därmed frigöra både tid och energi till andra aktiviteter man hellre gör än att gång på gång kontrollera sin omgivning. Det är också viktigt att komma ihåg att en lyckad behandling för tvångssyndrom inte alltid behöver betyda att man helt slutar med tvångshandlingar eller tvångstankar. Det viktigaste är i många fall livskvaliteten, det vill säga att frigöra tid för annat genom att minska tvångshandlingarna, eller att göra tvångstankarna mindre påträngande och läskiga.

Läkemedelsbehandling

Det finns flera läkemedel som kan hjälpa vid tvångssyndrom. Ofta används olika varianter av SSRI, Serotoninupptagningshämnande läkemedel i en sådan behandling. Det kan ta flera veckor innan läkemedelsbehandlingen ger full effekt och i början kan du också få biverkningar som går över efter ett tag.

Att vara anhörig till någon med tvångssyndrom

Att vara anhörig till en person som upplever tvångssyndrom kan väcka mycket tankar och frustration. Det kan vara frustrerande att saker tar tid, att personen har så svårt att sluta göra det som den gör, och som förälder kan man oroa sig för att man själv har bidragit till att personen fått tvång av olika slag. Att själv läsa på och få förståelse för hur diagnosen fungerar kan vara ett viktigt steg för att minska frustrationen. Det finns också stödföreningar man kan gå med i för att träffa andra i samma situation. 

En viktig sak att komma ihåg om man har anhöriga med tvång är att i möjligaste mån undvika att bekräfta tvångshandlingarna, det vill säga berömma när personen utför sina tvång. Detta blir en förstärkning av beteendet som gör det ännu svårare för personen att sluta. Det kan även vara bra som anhörig att engagera sig i den närståendes behandling om den önskar.

När vi har en anhörig som mår dåligt vill vi hjälpa, exempelvis genom att finnas där och bekräfta att dörren är låst, att spisen är avstängd, och så vidare. Detta får en lugnande effekt för den som har tvång, men bidrar i längden till att vi inte lär oss att stå ut med obehaget som tanken på att dörren inte är låst skapar, vilket vidmakthåller beteendet. Denna typ av relationsmönster är vi ofta inte uppmärksamma på, och det är också mycket begärt att vi ska vara det utan att ha kunskapen om det. Det är väldigt svårt för oss att kortsiktigt inte ge ångestlindring när vi vet att det är det som vår närstående vill ha, men långsiktigt är det till stor hjälp för att kunna bryta problematiken.

Sammanfattning

Tvångssyndrom (OCD) är en störning där personer känner ett intensivt behov av att utföra meningslösa handlingar på ett specifikt sätt. De lider av ångestpåslag om de inte utför dessa handlingar. OCD kan inkludera både tvångstankar och tvångshandlingar, vilka i sin tur kan vara påfrestande. Behandling för OCD inkluderar kognitiv beteendeterapi (KBT) och medicinering. För anhöriga till personer med OCD är det viktigt att förstå sjukdomen och engagera sig i behandlingen.

Frågor och svar om tvångssyndrom

Vilka symptom kan man få av tvångssyndrom?

Den som lider av tvångssyndrom upplever antingen tvångstankar eller tvångshandlingar, i många fall både och. De första symptomen på tvångssyndrom kommer oftast som barn eller tonåring. Symptomen förknippas ofta med ångest eller starkt obehag.

Hur behandlar man tvångssyndrom?

OCD kan behandlas både med KBT och med medicinering, eller en kombination av båda två.

Varför får man tvångssyndrom?

Det är fortfarande oklart vad som orsakar tvångssyndrom. Det finns en ökad sannolikhet om man har en genetisk koppling till någon som har det.

Hur kan Din Psykolog hjälpa mig behandla tvångssyndrom?

Din Psykolog är en del av primärvården och kostar 100 kr i patientavgift. Det är kostnadsfritt för dig under 20 år och frikort gäller. Du träffar din psykolog över videosamtal och tjänsten är helt digital. Våra psykologer på Din Psykolog är vana vid att hjälpa människor med tvångssyndrom. Här finns hjälp att få.

Felicia Westin
Innehållet har granskats av: Felicia Westin, Chefspsykolog

Läs även våra artiklar relaterade till tvångssyndrom

Våra psykologer är redo att hjälpa dig

Börja här