Guide: Sömnproblem – Symtom & behandlingar

Allt om sömnproblem

Sömnproblem är ett samlingsnamn för besvär som gör det svårt att somna, sova vidare eller vakna utvilad. Enstaka dåliga nätter är vanliga och ofarliga. När besvären håller i sig kan de däremot påverka humör, koncentration och ork.

Guiden tar upp vad som räknas som sömnproblem, varför sömnen kan krångla och vad som hjälper, från egna strategier till KBT, som är den behandling som rekommenderas i första hand vid långvariga sömnsvårigheter.

Faktagranskad av Felicia Westin, chefspsykolog

Ett urval av våra psykologer som hjälper dig med sömnproblem

Vad räknas som sömnproblem?

Sömnproblem kan se ut på olika sätt. Det kan ta lång tid att somna, du kan vakna under natten och ha svårt att somna om, eller vakna alldeles för tidigt på morgonen. Det gemensamma är att sömnen inte räcker för att du ska känna dig utvilad och fungera som vanligt under dagen.

Att vakna några gånger under natten är däremot normalt. Korta uppvaknanden på några minuter minns man oftast inte, och de flesta har perioder med sämre sömn i samband med stress, oro eller förändringar i livet. Det är när besvären återkommer, håller i sig och börjar påverka vardagen som man brukar tala om sömnproblem.

Den vanligaste formen kallas insomni. Ordet används ibland som synonym till sömnproblem, men inom vården är insomni en diagnos med tydligare kriterier. Andra sömnstörningar, som sömnapné och restless legs, har andra orsaker och kräver ofta en medicinsk bedömning.

När blir sömnproblem insomni?

Insomni innebär att du har svårt att somna, svårt att sova vidare eller vaknar för tidigt, trots att du har tid och möjlighet att sova. Besvären ska också påverka hur du mår och fungerar under dagen, till exempel genom trötthet, irritation eller koncentrationssvårigheter.

Hur ofta och hur länge besvären pågår avgör vilken typ av insomni det handlar om. Sömnsvårigheter som varar i några dagar eller veckor, ofta i samband med stress eller en omvälvande händelse, är kortvariga och går ofta över av sig själv. När besvären förekommer minst tre nätter i veckan och har pågått i mer än tre månader talar man om långvarig insomni.

Diagnosen ställs vid en bedömning i vården. Där ser man också över om något annat kan ligga bakom, till exempel en annan sömnstörning, en kroppslig sjukdom eller ett läkemedel. Insomni förekommer ofta tillsammans med stress, ångest eller depression, och sambandet går åt båda håll. Psykisk ohälsa kan störa sömnen och långvarigt dålig sömn kan göra besvären värre.

Skillnaden mellan trötthet, sömnighet och sömnbrist

Trötthet, sömnighet och sömnbrist används ofta som om de betydde samma sak. Skillnaden mellan dem förklarar varför man kan vara helt slut men ändå inte somna, och varför sömnproblem sällan löses av att gå och lägga sig tidigare.

Varför kan man inte somna fast man är trött?

Att vara trött betyder att man känner sig utmattad, orkeslös eller mentalt sliten. Sömnighet är kroppens signal om att den är redo att somna. Ögonlocken blir tunga, uppmärksamheten glider och det blir svårt att hålla sig vaken. För att somna behövs sömnighet, och trötthet räcker inte.

Vid stress, oro eller efter en tid med dålig sömn kan kroppen vara trött samtidigt som hjärnan är i beredskap. Man ligger utmattad i sängen, men med ett påslag som håller sömnen borta. Ofta blir man mer vaken ju mer man försöker somna, eftersom själva ansträngningen ökar påslaget.

Det förklarar ett vanligt mönster, att man somnar till i soffan framför tv:n men är klarvaken så fort man lägger sig i sängen. Att vänta med att gå och lägga sig tills man känner sig sömnig, och inte bara trött, är därför en del av det man arbetar med i KBT för sömnproblem.

Sömnbrist och insomni är inte samma sak

Sömnbrist betyder att man sover för lite, oftast för att tiden inte räcker. Det kan vara sena kvällar, tidiga morgnar, skiftarbete eller ett barn som vaknar på nätterna. Den som har sömnbrist somnar ofta snabbt när tillfället väl ges. Vid insomni är det tvärtom. Tiden och möjligheten att sova finns, men sömnen kommer inte eller håller inte i sig.

Skillnaden avgör vad som hjälper. Sömnbrist löses i första hand genom att ge sömnen mer tid. Vid insomni kan mer tid i sängen i stället göra sömnen ytligare och mer uppbruten. Behandlingen går därför ofta ut på det motsatta, att anpassa tiden i sängen efter hur mycket man faktiskt sover.

Kroppen klarar också kortare perioder med mindre sömn bättre än många tror. Lättare sömnbrist går ofta att kompensera, och efter en dålig natt brukar sömnen bli djupare nästa natt. Det kan vara lugnande att veta, eftersom oron inför nästa natt annars lätt blir en del av problemet.

Hur känns det att ha sömnproblem?

Sömnproblem handlar sällan bara om natten. Många märker att kvällen känns laddad redan innan de har gått och lagt sig. Man undrar om det ska gå att somna i natt, och kroppen spänner sig när det närmar sig läggdags. Sängen, som borde vara en plats för vila, kan börja förknippas med vakenhet och frustration.

Under natten är det vanligt att räkna timmar. En typisk tanke är “om jag somnar nu får jag fem timmars sömn”, och varje blick på klockan ökar pressen. Dagen efter präglas ofta av en känsla av att gå på halvfart och av funderingar på hur man ska orka, vilket i sin tur gör nästa kväll ännu mer laddad.

Det kan också kännas ensamt att ligga vaken när alla andra sover. Mitt i natten blir problem som känns hanterbara på dagen ofta större än de är.

När du inte kan sova för att tankarna snurrar

Att inte kunna sova för att man tänker för mycket är en av de vanligaste beskrivningarna av sömnproblem. När det blir tyst och mörkt finns inget annat som tar uppmärksamheten, och då kommer tankarna om jobbet, ekonomin, relationer eller sådant som har hänt under dagen. Ofta handlar de också om sömnen i sig: hur man ska klara morgondagen och varför det inte går att somna.

Ältande och oro håller hjärnan i beredskap. Ju mer man försöker tvinga bort tankarna, desto lättare kommer de tillbaka. Det hjälper sällan att försöka lösa problem mitt i natten, eftersom trötthet och mörker gör att det mesta känns svårare än det är. Om tankarna snurrar kväll efter kväll kan stress eller oro ligga bakom sömnproblemen, och det går att få hjälp med.

Symtom på sömnproblem

Besvären märks både på natten och på dagen. Hur besvären ser ut skiljer sig mellan personer, och samma person kan ha olika mönster under olika perioder.

På natten

Svårt att somna. Det tar lång tid att somna trots att du ligger i sängen. Om det regelbundet tar 45 minuter eller mer kan det vara ett tecken på sömnproblem.
Vaknar på natten och kan inte somna om. Du vaknar en eller flera gånger och blir liggande vaken länge.
Vaknar för tidigt. Du vaknar tidigt på morgonen och kan inte somna om, trots att du inte känner dig utvilad.
Ytlig och orolig sömn. Sömnen känns lätt och du vaknar av minsta ljud.

Många vaknar vid ungefär samma tid varje natt. Det är vanligt och oftast ofarligt. Korta uppvaknanden sker naturligt mellan sömnens olika faser, och den som är orolig för sin sömn eller tittar på klockan lägger lättare märke till dem.

Under dagen

Trötthet, brist på energi eller svårt att hålla dig vaken
Svårt att koncentrera dig och komma ihåg saker
Irritation, nedstämdhet eller kortare stubin
Sämre förmåga att köra bil eller göra sådant som kräver uppmärksamhet
Kroppsliga besvär som huvudvärk, yrsel eller illamående

Det här är också vanliga symtom på sömnbrist, oavsett vad som orsakar den. Hur mycket dagen påverkas säger ofta mer än hur många timmar du sover. Sömnbehovet varierar mellan personer. Den som känner sig pigg och fungerar bra på dagen har sällan ett sömnproblem, även med kortare nätter.

Hur vanligt är sömnproblem?

Sömnproblem hör till de vanligaste hälsobesvären i Sverige. Drygt fyra av tio vuxna uppger att de har sömnbesvär, enligt Folkhälsomyndighetens nationella folkhälsoenkät. Besvären är vanligare bland kvinnor, där nästan hälften rapporterar problem med sömnen, än bland män, där andelen ligger runt fyra av tio. Andelen har dessutom ökat under det senaste decenniet.

Betydligt färre har så omfattande besvär att det räknas som insomni. Ungefär en av tio vuxna uppfyller kriterierna, det vill säga har besvär som återkommer flera nätter i veckan, har pågått i månader och påverkar dagen. Skillnaden visar att dålig sömn ibland är något nästan alla upplever, medan insomni är ett mer avgränsat tillstånd som går att behandla.

Hur vanligt det är varierar också mellan olika delar av landet. Din Psykolog har sammanställt hur sömnbesvären skiljer sig mellan länen och hur de har förändrats sedan 2013.

Många blir bättre med tiden. Bland personer med lindrigare sömnbesvär sover de flesta bra igen inom några år. För dem som uppfyller kriterierna för insomni är det mindre vanligt att besvären går över av sig själv. Om sömnproblemen har satt sig kan det därför vara värt att söka hjälp i stället för att vänta.

Varför kan jag inte sova?

Det finns sällan en enda orsak till sömnproblem. Ofta samverkar flera faktorer, till exempel stress, vanor och kroppsliga besvär. Vad som en gång satte igång problemen är heller inte alltid det som håller dem kvar.

Stress, oro och ångest

Stress är en av de vanligaste orsakerna till sömnproblem. När kroppen är i beredskap frisätts stresshormoner som håller den vaken och alert. Det är användbart på dagen men gör det svårt att varva ner på kvällen. Det gäller både akut stress inför något särskilt och långvarig belastning i arbetet eller privatlivet.

Oro över framtiden, ältande och ångest fungerar på ett liknande sätt. Tankarna håller hjärnan aktiv, och ångest kan också ge kroppsliga reaktioner som hjärtklappning och spänningar som gör det svårt att slappna av. En del vaknar mitt i natten med ångest, ett mönster som ofta kallas nattlig ångest.

Vid depression är sömnproblem ett vanligt symtom. Det kan handla om svårigheter att sova och tidigt uppvaknande, men ibland också om att man sover mer än vanligt. Vid långvarig stress utan tillräcklig återhämtning kan sömnen försämras gradvis, och sömnstörningar är vanliga vid utmattningssyndrom.

Vanor, dygnsrytm och miljö

Kroppen styrs av en inre klocka, den cirkadiska rytmen, som bland annat reglerar sömn, hormoner och kroppstemperatur över dygnet. Ljus är klockans viktigaste signal. Dagsljus på morgonen hjälper kroppen att vakna, medan starkt ljus sent på kvällen kan skjuta upp insomningen.

När rytmen rubbas blir sömnen ofta lidande. Skiftarbete, nattarbete och jetlag är tydliga exempel. Även att sova länge på helgerna och gå upp tidigt på vardagarna kan förskjuta klockan, något som ibland kallas social jetlag.

Vad man äter och dricker spelar också in. Koffein från kaffe, te, läsk och energidryck kan påverka sömnen flera timmar efteråt, och nikotin har en uppiggande effekt. Alkohol kan göra att man somnar snabbare men ger ofta en oroligare sömn med fler uppvaknanden senare under natten. Ljud, ljus och för hög temperatur i sovrummet kan också störa.

Kropp, sjukdom och hormoner

Kroppsliga besvär kan störa sömnen direkt. Smärta, klåda, andningsbesvär, halsbränna och täta toalettbesök under natten är vanliga exempel. Sjukdomar som påverkar hjärta, lungor eller nervsystem kan också försämra sömnen, och detsamma gäller vissa läkemedel.

Hormonella förändringar påverkar också många. Under graviditet och i klimakteriet är sömnproblem vanliga, till exempel på grund av obehag, svettningar på natten eller oro. Om sömnproblemen kan ha en kroppslig orsak behöver den utredas i vården, eftersom behandlingen då ofta riktar sig mot orsaken.

Därför kan sömnproblem bli kvar

En stressig period, en sjukdom eller en omvälvande händelse kan ge några dåliga nätter. Om sömnen inte återhämtar sig när den utlösande orsaken är borta är det ofta sättet man försöker hantera sömnlösheten på som håller den vid liv. Vanliga mönster är:

Mer tid i sängen. Man går och lägger sig tidigare, ligger kvar på morgonen eller tar sovmorgon för att få ihop fler timmar. Sömnen sprids då ut över längre tid och blir ytligare, och sängen blir en plats där man ligger vaken.
Kompensation under dagen. Tupplurar, vila och inställda aktiviteter känns logiska när man är trött, men minskar kroppens behov av sömn inför natten. Aktivitet under dagen brukar hjälpa sömnen mer än vila.
Ansträngning och kontroll. Att försöka somna, titta på klockan och räkna timmar ökar påslaget. Sömn går inte att tvinga fram, och ju mer den blir en prestation, desto svårare blir den.
Oro för följderna. Tankar om att det är farligt att sova mindre än sju timmar, eller att man inte kommer att fungera alls i morgon, gör varje natt laddad. Sömnbehovet är individuellt, och de flesta fungerar bättre efter en dålig natt än de tror.
Hjälpmedel som blir nödvändiga. Alkohol, sömnmedel eller strikta ritualer kan ge en känsla av kontroll. Med tiden kan det bli svårt att lita på att sömnen fungerar utan dem.

Mönstren är begripliga, och de flesta som sover dåligt känner igen sig i något av dem. På sikt förstärker de varandra och skapar en ond cirkel. Det är också därför goda sömnråd kan bli en del av problemet när de följs som strikta regler. I KBT för sömnproblem är det just de här mönstren man arbetar med att bryta.

Olika typer av sömnproblem

Sömnstörningar delas in i flera grupper beroende på vad som stör sömnen. Insomni är den vanligaste och den som psykologisk behandling främst riktar sig mot. Flera av de andra har kroppsliga orsaker och behöver utredas i vården.

Insomni

Vid insomni är problemet att somna eller sova vidare, trots att det finns tid och möjlighet att sova. Besvären hänger ofta ihop med stress, oro och de mönster som håller sömnlösheten kvar. Insomni är också den sömnstörning där KBT har bäst stöd.

Nattlig ångest

Nattlig ångest innebär att man vaknar med en stark känsla av ångest, ofta med hjärtklappning, andfåddhet eller en känsla av fara. Ibland är det en panikattack som kommer under sömnen. Till skillnad från mardrömmar vaknar man ofta utan att minnas någon dröm som förklarar rädslan.

Mardrömmar

De flesta har mardrömmar ibland, och de blir vanligare i perioder av stress. När mardrömmarna återkommer ofta och gör att man drar sig för att somna kan det kallas mardrömsstörning. Återkommande mardrömmar efter en skrämmande händelse kan vara en del av posttraumatiskt stressyndrom (PTSD).

Dygnsrytmstörningar

Vid en dygnsrytmstörning fungerar sömnen i sig, men den kommer på fel tid i förhållande till vardagen. Den vanligaste formen är försenad sömnfas, särskilt bland unga: man blir sömnig först sent på natten och har svårt att vakna på morgonen, men sover bra om man får sova på sina egna tider. Behandlingen bygger ofta på regelbundna tider och ljus vid rätt tidpunkt, och ibland ljusterapi.

Hypersomni

Hypersomni innebär att man är kraftigt sömnig under dagen trots att man har sovit tillräckligt, eller att man sover betydligt längre än vanligt. Det kan bero på sjukdomar som narkolepsi, men också på sömnapné, depression eller läkemedel. Ihållande sömnighet under dagen behöver utredas i vården.

Sömnapné

Vid sömnapné uppstår upprepade andningsuppehåll under sömnen. Det märks ofta genom kraftig snarkning, uppvaknanden med en känsla av att kvävas och stark trötthet under dagen, och det är inte sällan en partner som lägger märke till andningsuppehållen. Sömnapné utreds och behandlas i vården, ofta via vårdcentralen.

Restless legs

Restless legs, eller Willis-Ekboms sjukdom, ger ett obehagligt krypande eller pirrande i benen och ett starkt behov av att röra på dem. Besvären är värst på kvällen och i vila, och de lindras tillfälligt av rörelse, vilket gör det svårt att somna. Tillståndet behandlas i vården.

Test för sömnproblem

Ett självtest kan ge en första bild av hur dina sömnproblem ser ut och hur mycket de påverkar dig. Våra psykologer har tagit fram ett test för sömnproblem. Testet ger en indikation, inte en diagnos. Om resultatet visar på tydliga besvär kan nästa steg vara att prata med en psykolog eller läkare som kan göra en bedömning.

Vad kan du göra själv?

Det finns mycket du kan göra själv för att ge sömnen bättre förutsättningar. Råden brukar kallas sömnhygien. Målet är inte att göra allt rätt, utan att minska pressen kring sömnen. Råden fungerar bäst som riktlinjer: om de blir ännu en sak att prestera kan de i stället öka oron.

Gå upp vid samma tid varje dag, även efter en dålig natt och på helger. En fast uppstigningstid är det som tydligast stabiliserar dygnsrytmen.
Lägg dig när du är sömnig, inte bara trött. Att gå och lägga sig tidigt för att ta igen förlorad sömn gör det ofta svårare att somna.
Varva ner den sista timmen före läggdags med dämpad belysning, lugna aktiviteter och skärmarna åt sidan. Vissa har nytta av avslappningsövningar eller andningsövningar.
Ge tankarna en egen tid tidigare på kvällen. Skriv ner det som oroar dig och vad du kan göra åt det i morgon, så att det inte behöver tas med till sängen.
Rör på dig och sök dagsljus under dagen, gärna utomhus. Om du behöver vila, håll tuppluren kort, högst 15 minuter och före klockan 15.
Undvik koffein ungefär sex timmar före läggdags, och var försiktig med alkohol och nikotin på kvällen.
Låt sovrummet vara mörkt, tyst och svalt, omkring 14–18 grader, och använd sängen till att sova i, inte till att jobba eller scrolla.

Om du inte kan somna eller vaknar mitt i natten

Om du inte har somnat efter ungefär en kvart, eller ligger vaken länge mitt i natten, kan det hjälpa att gå upp en stund. Gör något lugnt i dämpad belysning, utan skärmar, och gå tillbaka till sängen när du känner dig sömnig igen. Syftet är att sängen ska förknippas med sömn i stället för med att ligga och kämpa.

Undvik att titta på klockan. Att räkna ut hur mycket sömn som finns kvar ökar pressen och gör det svårare att somna om. Det kan också vara lugnande att påminna sig om att en natt med lite sömn sällan är så farlig som den känns.

Försök att gå upp vid din vanliga tid nästa morgon, även om natten var dålig. Att sova länge eller ta en lång tupplur för att ta igen sömnen kan kännas rätt, men gör ofta nästa natt svårare. Om sömnen inte blir bättre efter några veckor trots att du har provat de här sakerna kan det vara dags att söka hjälp.

Behandling av sömnproblem

Vilken behandling som passar beror på vad som ligger bakom sömnproblemen. Vid kroppsliga orsaker, som sömnapné eller smärta, riktas behandlingen mot orsaken. Vid insomni är psykologisk behandling förstahandsvalet och läkemedel används i första hand under kortare perioder.

KBT för sömnproblem (KBT-i)

Kognitiv beteendeterapi för insomni, ofta kallad KBT-i, är den behandling som rekommenderas i första hand vid långvariga sömnproblem. KBT är en evidensbaserad behandlingsform som fokuserar på att förändra de tankar och beteenden som håller sömnproblemen kvar.

Behandlingen pågår vanligtvis i några veckor och utgår från en sömndagbok, där du antecknar när du lägger dig, hur länge du sover och hur du mår under dagen. Utifrån den arbetar man med några centrala delar:

Sömnrestriktion. Tiden i sängen anpassas efter hur mycket du faktiskt sover och förlängs gradvis när sömnen blir mer sammanhängande.
Stimuluskontroll. Sängen ska åter förknippas med sömn, bland annat genom att du går upp när du inte kan sova och lägger dig först när du är sömnig.
Arbete med tankar. Oro och föreställningar om sömnen, till exempel att en dålig natt förstör hela nästa dag, undersöks och nyanseras.
Avslappning och nedvarvning. Tekniker för att sänka påslaget på kvällen.

De första veckorna kan du känna dig tröttare än vanligt, eftersom tiden i sängen begränsas. Det är en väntad del av behandlingen och brukar gå över när sömnen blir stabilare.

Sömnrestriktion görs tillsammans med en behandlare som anpassar tiden i sängen efter hur du sover. Om du är mycket trött under dagen är det bra att vara försiktig med bilkörning och annat som kräver full uppmärksamhet.

Ungefär tre av fyra blir hjälpta av KBT mot sina sömnproblem. Till skillnad från sömnläkemedel håller effekten i sig efter avslutad behandling, eftersom det man har lärt sig finns kvar. I en svensk studie uppfyllde ungefär två tredjedelar inte längre kriterierna för insomni tio år efter behandlingen.

KBT kan ges på flera sätt, antingen i samtal med psykolog vid fysiska besök eller via video, i grupp, eller som internetbaserad KBT, där du arbetar med ett digitalt program med stöd av en behandlare. Vilken form som passar beror på vad du föredrar och vad som erbjuds där du söker vård. Om sömnproblemen hänger ihop med stress, ångest eller depression kan behandlingen behöva rikta sig mot båda delarna.

Sömnläkemedel och melatonin

Sömnläkemedel kan skrivas ut av läkare för att lindra svåra sömnproblem under en kortare period. De ska användas i så låg dos som möjligt och i högst fyra veckor i taget, eftersom flera av dem kan skapa ett beroende. Effekten upphör när man slutar ta dem, så läkemedlen ger inga långsiktiga resultat på egen hand.

Melatonin är ett hormon som kroppen själv bildar när det blir mörkt och som signalerar att det är dags att sova. Som läkemedel används det främst vid svårigheter att somna, nattliga uppvaknanden och jetlag, och det ger ingen risk för beroende. Receptfritt melatonin är bara godkänt för kortvarig behandling av jetlag hos vuxna.

Psykologer skriver inte ut läkemedel. Om du funderar på att börja med sömnmedel eller vill sluta med dem bör du prata med en läkare, eftersom vissa preparat behöver trappas ner gradvis.

När ska du söka hjälp?

Enstaka sömnlösa nätter är vanliga och går oftast över av sig själv. När sömnproblemen består och börjar påverka vardagen kan det vara dags att söka hjälp. Du behöver inte vänta tills allt känns jättesvårt. Ju tidigare du får stöd, desto lättare är det ofta att bryta mönstret.

Det kan vara läge att söka hjälp om:

sömnen inte blir bättre trots att du har ändrat dina vanor under några veckor.
besvären återkommer flera nätter i veckan och har pågått en längre tid.
tröttheten gör det svårt att arbeta, studera eller klara vardagen.
du känner dig nedstämd, orolig eller irriterad på grund av sömnen, eller om stress och oro håller dig vaken.
du är så trött att det påverkar din förmåga att köra bil eller göra sådant som kräver uppmärksamhet.

Vissa tecken talar för att besvären behöver bedömas av läkare, till exempel på en vårdcentral. Det gäller kraftig snarkning med andningsuppehåll, stark sömnighet under dagen trots att du sover tillräckligt, och sömnproblem som kan bero på smärta, andra kroppsliga besvär eller läkemedel.

När sömnproblemen hänger ihop med stress, oro, ångest eller nedstämdhet kan en psykolog hjälpa dig att förstå vad som håller dem kvar och hur du kan bryta mönstret. Det går att boka tid hos en psykolog online.

Om du mår mycket dåligt, eller har tankar på att skada dig själv eller ta ditt liv, ska du söka hjälp direkt. Ring Mind Självmordslinjen på 90101. Vid akut fara, ring 112.

Sömnproblem i olika skeden av livet

Sömnen förändras genom livet, och orsakerna till sömnproblem kan se olika ut beroende på ålder och livssituation.

Barn och unga

Sömnproblem är vanliga även hos barn och unga. Små barn har ofta svårt att somna eller vaknar på natten. Tonåringar får oftare en förskjuten dygnsrytm, där de blir sömniga först sent på kvällen och har svårt att vakna till skolan. Stress i skolan, sociala situationer, oro hemma, ångest och nedstämdhet kan också påverka sömnen. Sömnsvårigheter är också vanliga hos barn med adhd eller autism, och då behöver sömnen ofta tas upp med den vård som barnet redan har kontakt med.

Fasta tider för läggning och uppvaknande, en lugn kvällsrutin och ett mörkt, tyst och svalt sovrum hjälper många barn. Skärmar och spel nära läggdags gör det ofta svårare att varva ner. För de minsta kan en saga eller en visa vara en del av rutinen.

Om barnet snarkar kraftigt eller verkar ha andningsuppehåll under sömnen, eller om sömnproblemen är långvariga och påverkar vardagen, kan du kontakta barnavårdscentralen, vårdcentralen eller elevhälsan.

Graviditet och klimakteriet

Under graviditeten förändras sömnen för de flesta. I början är trötthet och illamående vanligt. Senare kan halsbränna, täta toalettbesök, svårigheter att hitta en bekväm ställning och oro inför förlossningen störa nätterna. Om sömnproblemen blir stora är det bra att ta upp dem med barnmorskan på mödravården. Sömnmedel ska bara användas efter samråd med läkare.

I klimakteriet är sömnproblem vanliga, ofta i samband med värmevallningar och svettningar på natten. Hormonförändringarna kan också påverka humöret och göra sömnen mer känslig för stress. Värmevallningar kan behandlas av läkare. När sömnproblemen har satt sig kan KBT för sömnproblem hjälpa även i klimakteriet.

Äldre

Med åldern blir sömnen för många ytligare, med fler uppvaknanden under natten och tidigare uppvaknanden på morgonen. Det är en normal del av åldrandet och behöver inte innebära ett sömnproblem. Smärta, sjukdomar, läkemedel och täta toalettbesök blir däremot vanligare och kan störa sömnen.

Mindre aktivitet, mindre dagsljus och långa tupplurar på dagen kan också göra nätterna sämre, och regelbunden rörelse, dagsljus och korta tupplurar hjälper många. Äldre är dessutom känsligare för biverkningar av sömnläkemedel, till exempel ökad risk att falla. Det är ett skäl till att KBT ofta förordas även i högre ålder.