Otrygg ambivalent anknytning
Otrygg ambivalent anknytning uppstår när du ibland får närhet och stöd som barn, men inte alltid när du behöver det som mest. Denna oregelbundna omvårdnad gör dig osäker på om du verkligen kan lita på andra, vilket i sin tur skapar en stark längtan efter närhet samtidigt som du känner oro för att bli avvisad (Bowlby, 1969). Enligt forskning påverkar dessa tidiga erfarenheter hur du senare hanterar relationer i vuxen ålder (Socialstyrelsen, 2023). Du kan därför pendla mellan att söka intensiv bekräftelse och att känna rädsla för att bli lämnad, något som kan skapa en känslomässig berg-och-dalbana (1177.se).
Symtom
Otrygg ambivalent anknytning kan visa sig i många olika former, men det finns några typiska tecken och symtom som du kan uppleva:
- Överdriven oro för att bli övergiven: Du kanske oroar dig mer än andra för att din partner eller dina vänner ska lämna dig. Denna oro kan bli väldigt påfrestande, både för dig och för dem i din omgivning.
- Stark längtan efter närhet: Samtidigt som du är rädd för att bli avvisad eller övergiven längtar du ofta efter att vara nära och älskad. Du kan uppleva intensiva känslor som ibland är svåra att hantera.
- Känslomässig berg-och-dalbana: Dina känslor kring relationer kan åka upp och ner väldigt snabbt. Du kan gå från hopp till förtvivlan på kort tid, vilket gör det tufft att känna en stabil grund.
- Svartsjuka och misstänksamhet: Du kan ha svårt att lita på att de du bryr dig om verkligen vill vara med dig. Detta kan skapa onödig svartsjuka eller misstankar, även när det inte finns någon grund för dem.
- Osäker identitet: Eftersom du ofta letar efter bekräftelse utifrån, kan det vara svårt att veta vem du själv är utan andras godkännande. Du kanske förändrar dig mycket för att passa in eller för att hålla relationer vid liv.
Dessa symtom kan variera i intensitet och form, men de pekar oftast mot en genomgripande osäkerhet som har sina rötter i dina tidiga erfarenheter.
Tips
Om du känner igen dig finns det flera saker du kan göra för att hantera din oro och få mer stabilitet i dina relationer:
- Kommunicera öppet: Att våga uttrycka dina känslor för en partner, vän eller terapeut kan underlätta. När du sätter ord på rädslorna kan de kännas mindre skrämmande.
- Sätt gränser: Ibland behöver du jobba på att inte klamra dig fast vid andra. Försök att hitta en balans mellan att söka närhet och att ge både dig själv och den andra personen lite andrum.
- Träna på egen tid: Öva dig i att vara ensam och hitta aktiviteter där du känner dig lugn och tillfreds med dig själv. Du kan till exempel prova avslappning, promenader eller kreativt skapande. Detta gör att du gradvis blir mindre beroende av ständig bekräftelse utifrån.
- Öva självmedkänsla: Kom ihåg att du inte är ensam om att brottas med svåra känslor kring anknytning. Tillåt dig själv att känna rädsla och osäkerhet, men döm dig inte för det. Att vara snäll mot sig själv är en viktig del av läkningen.
- Sök kunskap: Ju mer du lär dig om anknytningsmönster, desto bättre förstår du dina egna reaktioner. Genom att läsa böcker och artiklar eller ta del av kurser kring ämnet kan du utveckla insikter som hjälper dig i vardagen.
Sexualitet
Sexualiteten kan bli starkt påverkad av en otrygg ambivalent anknytningsstil. Å ena sidan kan du uppleva en intensiv längtan efter närhet och sammansmältning med en partner, vilket kan leda till mycket passion. Å andra sidan kan rädslan för avvisande göra att sex också blir fyllt av oro och prestationsångest. Du kanske söker bekräftelse genom sex, men känner dig samtidigt otrygg. Därför kan ett ambivalent mönster skapa en dynamik där sexualiteten används för att mota bort rädslan för övergivenhet, vilket i sin tur kan leda till en känsla av beroende eller ett desperat behov av att bli godkänd.
Däremot betyder inte detta att du automatiskt är dömd till ett problematiskt sexliv. Genom öppen dialog med en partner och genom att arbeta med dina rädslor – exempelvis i terapi – kan du bryta mönster där sexuella möten blir laddade med ångest. Målet är att skapa en plats där du känner dig trygg och värdefull i din kropp, och där sex blir en källa till både närhet och glädje snarare än ett verktyg för att undvika övergivenhet.
Otrygg ambivalent anknytning som vuxen
Som vuxen kan otrygg ambivalent anknytning leda till en rad utmaningar, inte bara i kärleksrelationer utan även i vänskaper och professionella sammanhang. Du kan känna dig osäker på dina kollegors avsikter, vara rädd för att bli bortvald eller ha svårt att lita på vänner. Ofta anpassar du dig hellre för mycket än att riskera konflikter och genom att ständigt vara på din vakt mot möjliga tecken på avvisande, kan du lätt förlora dig själv i oron och glömma dina egna behov.
Trots att dessa mönster kan skapa påfrestningar finns det hopp. Enligt forskning har människor med ambivalent anknytning möjlighet att omforma sina relationer och sin syn på sig själva, till exempel genom terapi, självhjälpsövningar och psykoedukation (American Psychological Association, 2021). Viktigt är att vara medveten om sina egna reaktionsmönster och att ständigt jobba med dem för att skapa mer stabila och tillfredsställande relationer.
Exempel på ambivalent anknytning
Tänk dig en person vid namn Sara. Hon har en bakgrund där hennes förälder ibland var kärleksfull och närvarande, ibland avvisande när Sara sökte tröst och stöd. Detta skapade osäkerhet för Sara hur föräldern skulle reagera på hennes emotionella behov. Anknytningsmönstret utvecklades därefter som en anpassning för att hantera osäkerheten.
Som vuxen längtar Sara efter närhet men är samtidigt rädd för att bli lämnad. I en kärleksrelation kan hon skicka många sms och ständigt söka bekräftelse om att hennes partner inte kommer lämna henne. När hennes partner inte svarar tillräckligt snabbt blir hon orolig, rädd och kanske till och med arg. Hon tolkar tystnaden som ett tecken på att hon inte är älskad. Den här dynamiken kan leda till upprepade konflikter och en känsla av utmattning för både Sara och hennes partner.
I en vänskapsrelation kan Sara känna svartsjuka när hennes vänner umgås med andra. Hon tar det personligt och befarar att hon kommer bli utbytt. Hon vill vara nära och behövd, men är osäker på om hon verkligen är önskad. Det kan göra henne klängig, vilket ironiskt nog kan få vänner att vilja ta avstånd. På så sätt blir Saras rädsla för att bli övergiven något som ökar risken för att hon faktiskt blir avvisad. Detta är kärnan i den otrygga, ambivalenta anknytningen: längtan efter närhet varvas med rädslan för att inte duga.
Utredning
För att få en djupare förståelse för ditt anknytningsmönster kan du vända dig till en psykolog eller psykoterapeut som är insatt i anknytningsteori. Det finns flera olika skattningsinstrument och intervjumetoder – som till exempel Adult Attachment Interview (AAI) – som en terapeut kan använda för att bättre förstå din bakgrund och hur den påverkar dig i dag. Under en utredning eller bedömning kan terapeuten ställa frågor kring hur dina tidigaste relationer såg ut, och hur du upplever dina känslor och relationer som vuxen. Syftet är att identifiera vilka mönster du har och hur du kan bryta dessa om de ställer till problem i din vardag.
På vissa mottagningar kan utredningen även omfatta andra psykologiska test, särskilt om det finns misstankar om samsjuklighet, det vill säga om du upplever svårare psykiska tillstånd parallellt. Det är viktigt att förstå hela din situation för att kunna ge rätt stöd och vägledning. Om du upplever andra symtom, som exempelvis tecken på depression eller ångest, kan även dessa behöva bedömas. Här är det betydelsefullt att komma ihåg att professionell hjälp finns att få.
Behandling
Behandling av otrygg ambivalent anknytning kan ske på flera sätt, men ofta rekommenderas någon form av psykoterapi. Olika former av samtalsterapi, som till exempel kognitiv beteendeterapi (KBT) eller psykodynamisk terapi, kan hjälpa dig att förstå och omforma dina anknytningsmönster. Terapeuten kan bland annat ge dig verktyg för att hantera den ångest och oro som uppstår när du känner dig övergiven.
Ett annat viktigt behandlingsinslag är att träna kommunikation i nära relationer. Du kan behöva utforska varifrån din rädsla för avvisande kommer och vilka känslor som ligger under din starka längtan efter närhet. Att identifiera dessa underliggande känslor kan ge en känsla av kontroll och sammanhang.
I vissa fall kan du även behöva läkemedelsbehandling om du upplever allvarligare ångest eller nedstämdhet, men det är något du diskuterar med läkare. Ofta är det en kombination av samtalsterapi och eventuellt läkemedelsbehandling som ger bäst effekt (1177 Vårdguiden). Kom ihåg att förändring kan ta tid, men varje steg du tar mot en bättre förståelse för dig själv är värdefullt.
När ska jag söka vård
Om du märker att din rädsla för att bli lämnad eller din starka längtan efter närhet påverkar ditt liv i stor utsträckning, kan det vara dags att söka vård. Kanske har du återkommande konflikter i dina relationer eller känner en så pass stor oro att du har svårt att koncentrera dig på arbete eller studier. Om du dessutom upplever tecken på andra psykiska sjukdomar, exempelvis långvarig nedstämdhet eller panikattacker, är det extra viktigt att du tar kontakt med vården. En psykolog eller psykoterapeut kan göra en första bedömning och hänvisa dig vidare om det behövs.
Många drar sig för att söka hjälp för att de känner skam eller skuld över sina känslor. Men kom ihåg att du inte är ensam. Att ta steget och prata med någon professionell kan göra en stor skillnad i hur du förstår dig själv och i hur dina relationer utvecklas.
Vad kan jag göra själv
Förutom att söka professionell hjälp finns det en del saker du själv kan göra i vardagen för att bryta invanda mönster och uppnå större trygghet:
- Självreflektion: Skriv dagbok eller fundera kring dina känslor och reaktioner. När du lär känna dina egna tankar blir det lättare att se när du överreagerar på grund av din anknytningsosäkerhet.
- Meditation och avslappning: Daglig meditation kan hjälpa dig att få distans till jobbiga tankar, medan avslappning kan minska stress i kroppen. Genom att skapa ett lugnare inre klimat blir det enklare att hantera oro i relationer.
- Socialt stöd: Prata med vänner eller familj du litar på. Även om du ibland oroar dig för att vara till besvär kan det vara mycket läkande att dela med sig av sin oro och få stöd tillbaka.
- Sätt rimliga förväntningar: Försök att vara realistisk med vad du kan förvänta dig av en partner eller en vän. När du håller dina förväntningar på en rimlig nivå minskar risken för besvikelse och osäkerhet.
- Arbeta långsiktigt: Förändring tar tid. Var beredd på att du kanske tar två steg framåt och ett steg bakåt ibland. Ge inte upp om det inte blir rätt på en gång.
Sammanfattning
Otrygg ambivalent anknytning uppstår när du som barn får inkonsekventa signaler av närhet och trygghet från föräldrar eller vårdnadshavare, vilket leder till en blandning av stark längtan efter närhet och en djup rädsla för övergivenhet. Detta kan yttra sig i svartsjuka, oro och en berg-och-dalbana av känslor i relationer – oavsett om det handlar om kärleksrelationer, vänskap eller andra nära band. Sexualiteten kan också påverkas, eftersom du kan använda den som ett sätt att söka bekräftelse eller lugna din oro.
Trots att dessa mönster kan kännas inrotade och svåra att bryta är det möjligt att förändra dem. Kommunikation, terapi, självreflektion och ibland läkemedelsbehandling kan alla bidra till att du gradvis hittar en större inre trygghet och mer stabila relationer. Det är viktigt att du söker vård om din oro påverkar ditt dagliga liv och dina relationer i för stor utsträckning. Genom att vara nyfiken på dig själv, använda verktyg som meditation och avslappning samt prata öppet med vänner, partner och professionella kan du skapa en mer trygg grund att stå på.
Källor
- Bowlby, J. (1969). Attachment and Loss (Vol. 1: Attachment). New York: Basic Books.
- American Psychological Association (2021). Attachment and adult relationships. Hämtad från https://www.apa.org/topics/attachment
- 1177 Vårdguiden. (n.d.). Att må psykiskt dåligt. Hämtad från https://www.1177.se