Destruktivt förhållande

Symtom

Det finns flera tecken att vara uppmärksam på om du misstänker att du befinner dig i ett destruktivt förhållande. Till att börja med kan du känna att du går på äggskal och är rädd för att uttrycka vad du egentligen tycker och tänker. Det kan också handla om ständiga bråk, hårda ord eller förlöjliganden. Dessutom kan kontrollerande beteenden dyka upp, där din partner vill veta var du befinner dig, vem du träffar och vad du gör vid varje tillfälle. Du kan också uppleva förändringar i hur du mår: sömnsvårigheter, oro eller konstant stresskänsla som inte tycks försvinna även när ni har en lugn period.

Vidare kan det utvecklas psykiska och fysiska symtom. Du kanske märker en minskad självkänsla och börjar tvivla på ditt eget värde. En del beskriver att de känner sig ”fast” i relationen och att livet kretsar kring att tillfredsställa den andra parten för att undvika konflikter. Samtidigt kan det förekomma hot, kränkningar eller våld som är psykiskt, fysiskt eller ekonomiskt. Du kan till exempel hindras från att arbeta, få tillgång till gemensamma pengar eller uppleva att din partner manipulerar dig till att tro att du överdriver problemen. När dessa symtom visar sig över tid och du känner att du tappar bort din egen identitet och vilja, kan det vara ett tydligt tecken på att förhållandet är destruktivt. Enligt Socialstyrelsen är det viktigt att söka hjälp om du befinner dig i en sådan situation, eftersom det ofta krävs professionellt stöd för att bryta mönstret.

Test vid destruktivt förhållande

Det finns inget enhetligt, vetenskapligt erkänt ”test” som entydigt visar om ett förhållande är destruktivt eller inte. Däremot kan du göra olika självskattningar som stöd för att reflektera över din situation. Du kan till exempel lista alla saker i relationen som får dig att må bra respektive dåligt. Om du märker att punkterna på den negativa sidan dominerar och att du ofta känner rädsla, skuld, skam eller ilska, kan det vara ett varningstecken. Vidare kan det vara hjälpsamt att ställa specifika frågor till dig själv:

• Känner du att din partner inte respekterar dina gränser?
• Har du börjat dra dig undan vänner och familj på grund av din partner?
• Känner du att du ständigt behöver anpassa dig för att undvika konflikter?

Om svaren på dessa frågor är ”ja” och du dessutom märker att problemen inte går över, bör du ta dina farhågor på allvar. Genom att diskutera resultaten av en sådan egen reflektion med en psykolog, kurator eller annan professionell kan du få hjälp att klargöra om relationen är destruktiv

Varför stannar man?

Du kanske undrar varför någon, trots smärta och rädsla, väljer att stanna i ett destruktivt förhållande. Det finns flera förklaringar. För det första kan det finnas en rädsla för vad som händer om du lämnar. Kanske hotar din partner med något som får dig att känna att det är säkrare att stanna. För det andra kan bandet mellan er kännas så starkt att du har svårt att se livet utan din partner. Dessutom kan låg självkänsla och tidigare erfarenheter göra att du tror att du inte förtjänar något bättre.

Samtidigt finns det en känslomässig berg-och-dalbana i många destruktiva förhållanden. Perioder av värme och kärlek kan följas av aggression eller hot, vilket gör att du hela tiden balanserar mellan hopp och förtvivlan. Du kan också ha investerat mycket känslomässigt, kanske har ni barn tillsammans eller en lång gemensam historia. Detta kan göra att du tvekar att avsluta relationen, eftersom det skulle innebära att hela din tillvaro förändras. Dessutom kan skuldkänslor, skam och rädslan för att bli dömd av omgivningen också spela en stor roll. Att inse att du är i ett destruktivt förhållande är sällan enkelt och valet att lämna är ofta förknippat med oro över ekonomisk trygghet, ensamhet och framtida möjligheter.

Utredning

En utredning av ett destruktivt förhållande innebär ofta att olika professionella aktörer försöker få en helhetsbild av din situation. Du kan till exempel ta kontakt med en vårdcentral eller psykiatrisk mottagning för att diskutera dina upplevelser. Här kan du få en remiss till en psykolog, kurator eller familjeterapeut som kan kartlägga relationens dynamik. Det är viktigt att du berättar om allt du upplever, även sådant som känns skamfyllt eller bagatellartat. Ju mer öppet du kan beskriva problemen, desto lättare blir det att ställa en korrekt bedömning och planera rätt form av hjälp.

Om det finns misstanke om våld eller hot, kan även socialtjänsten kopplas in för att göra en riskbedömning. De kan hjälpa dig att hitta skyddat boende om situationen är akut. Samtidigt är det ofta nödvändigt att du pratar med någon som kan se mönstren i förhållandet, särskilt om du själv tvekar kring vad som är ”normalt” och vad som är destruktivt. Enligt Världshälsoorganisationen bör du också vara uppmärksam på om relationen påverkar din fysiska och psykiska hälsa. Om du upplever allvarlig nedstämdhet, ångest eller andra tecken på psykisk sjukdom, är det viktigt att dessa aspekter ingår i en professionell utredning.

Behandling

Behandling i samband med ett destruktivt förhållande kan se olika ut beroende på situation och grad av problematik. Om du upplever att relationen går att rädda och båda parter är villiga att jobba på problemet, kan parterapi vara ett alternativ. Här får ni hjälp att kommunicera och sätta gränser. Men är relationen mycket konfliktfylld eller osäker kan en individuell terapi vara bättre för att stärka din självkänsla och förmåga att sätta dig själv i första rummet. I vissa fall kan även läkemedelsbehandling bli aktuell, särskilt om du drabbas av depression eller ångest.

Det är vanligt att du behöver stöd av olika kompetenser för att få en helhetslösning. En kurator eller psykolog kan hjälpa dig att bearbeta känslorna, medan en läkare kan titta på de fysiska konsekvenserna. En advokat kan också behövas om du behöver juridisk hjälp, exempelvis vid en skilsmässa eller vårdnadstvist. Poängen är att du inte ska stå ensam. Många kommuner erbjuder dessutom stödgrupper, där du får träffa andra som befunnit sig i liknande situation. Att lyfta fram dina egna behov och rättigheter kan vara en lång process, men det är ofta nödvändigt för att du ska kunna må bättre på lång sikt.

När ska jag söka vård

Du bör söka vård så snart du känner att relationen påverkar din hälsa eller ditt dagliga liv negativt. Det kan vara när du märker att du isolerar dig och undviker vänner och familj, eller när du ständigt är rädd och orolig. Du kanske upplever att du inte längre känner glädje i vardagen, att du har svårt att koncentrera dig eller att din sömn blivit sämre. Dessutom ska du absolut söka hjälp om det finns inslag av hot eller våld. Att vänta kan göra att situationen förvärras och bli ännu svårare att ta sig ur.

Om du är osäker på var du ska vända dig, är vårdcentralen ofta en bra första kontakt. Där kan du få hjälp att ta ställning till om en remiss till psykolog eller psykiatrisk mottagning är nödvändig. Även socialtjänsten kan vara ett stöd om du behöver praktisk hjälp som skyddat boende eller stödsamtal, se stödlinjer nedan:

• Kvinnofridslinjen: 020 – 50 50 50
• RFSL (för HBTQI+): 020 – 34 13 16
• Stödlinjen för män: 020 – 80 80 80

 Tveka inte att berätta om du känner dig otrygg i hemmet. Ju tidigare du tar kontakt, desto större är chansen att du får stöd i tid och slipper en eskalerande kris.

Vad kan jag göra själv

För att hjälpa dig själv i en destruktiv relation kan du inledningsvis försöka kartlägga situationen. Skriv ner händelser, känslor och tankar för att få en tydligare överblick. Att föra dagbok kan vara ett sätt att identifiera mönster som du annars kanske inte märker. Därefter kan du börja tala med någon du litar på, till exempel en vän, familjemedlem eller en professionell. Att sätta ord på problemet är ett viktigt steg för att bryta isoleringen.

Vidare är det viktigt att du tar hand om din egen hälsa. Även om det är svårt, försök ge utrymme för återhämtning och aktiviteter som får dig att må bra. Du kan exempelvis prova avslappning, träning eller meditation för att lugna ner oroliga tankar och spänningar i kroppen. När det gäller gemensamma barn kan du undersöka vilka möjligheter som finns till stödsamtal, eftersom barn ofta far illa när de är åskådare till en destruktiv relation. Kom dock ihåg att om destruktiviteten involverar hot eller våld, kan du behöva professionellt skydd och praktisk hjälp för att komma ur situationen.

Sammanfattning

Ett destruktivt förhållande innebär att du lever i en relation som bryter ner dig snarare än bygger upp. Det kan handla om verbal, fysisk eller psykisk nedbrytning, där du ofta känner rädsla, skam eller förvirring. Symtomen på ett destruktivt förhållande varierar men kan omfatta kontrollbehov, hot, isolering, låg självkänsla och oro. Att stanna i ett sådant förhållande kan bero på rädslor, starka emotionella band och yttre faktorer som ekonomi eller familj.

Det finns inget enkelt test för att avgöra om en relation är destruktiv, men genom självskattning och professionell bedömning kan du få en tydligare bild. Utredning och behandling skräddarsys efter behov, och kan inkludera terapi, läkemedelsbehandling eller stödinsatser från socialtjänsten och andra aktörer. Du bör söka vård så snart du märker att relationen påverkar din hälsa negativt, eller om du utsätts för hot och våld. Du kan själv hjälpa processen framåt genom att föra dagbok, prata med någon du litar på och ge dig själv utrymme för återhämtning och reflektion. Kom ihåg att du har rätt till stöd och att ingen ska behöva leva i rädsla eller ständig oro.

Källor

Socialstyrelsen: https://www.socialstyrelsen.se

Världshälsoorganisationen (WHO): https://www.who.int

Läkartidningen: https://lakartidningen.se