Bipolär

Symtom

Symtomen på bipolär sjukdom varierar stort mellan olika individer. Därför kan samma person uppleva olika symtom under olika episoder i sitt liv. Den maniska fasen karaktäriseras ofta av stark glädje, hög energi, minskat sömnbehov, en känsla av att “ingenting är omöjligt” samt impulsivt beteende. Till exempel kan en person i en manisk fas plötsligt planera omfattande projekt, spendera stora summor pengar eller förändra viktiga delar av sitt liv utan att tänka igenom konsekvenserna.

Under den depressiva fasen kan symtomen innehålla djup sorg, hopplöshet, minskad energi, skuldkänslor och svårigheter att klara av vardagliga sysslor. En del upplever även koncentrationssvårigheter och självmordstankar. Dessa ytterligheter är inte bara en normal livsvariation, utan de blir så pass intensiva och långvariga att de kan försämra funktionsförmågan avsevärt.

Det är också vanligt att man under en depressiv fas drar sig undan från umgänge och isolerar sig, medan man under den maniska fasen kanske är överdrivet social och planerar många aktiviteter. Just ytterligheterna i socialt beteende kan bli en stor belastning för relationer till familj, vänner och arbetskollegor. Enligt American Psychiatric Association (APA) är det vanligt att personer med bipolär sjukdom upplever en känsla av att “tappa kontrollen” under dessa faser, vilket kan skapa ytterligare ångest och oro (APA, 2020).

Bipolär typ 1 och typ 2

Bipolär sjukdom delas i huvudsak in i två olika former: bipolär typ 1 och bipolär typ 2. Bipolär typ 1 innebär att man någon gång upplevt minst en fullskalig manisk episod. Den maniska fasen är vanligtvis mycket intensiv och kan kräva sjukhusvård, särskilt om personen i fråga helt tappar omdömet eller löper risk att skada sig själv eller andra. Mellan maniska perioder kan personen även uppleva depressiva faser, men det är just förekomsten av en kraftfull manisk episod som är kännetecknet för bipolär typ 1.

Bipolär typ 2 kännetecknas istället av minst en hypoman episod, det vill säga en mildare form av mani, samt minst en allvarlig depressiv episod. Hypomana episoder kan också innebära förhöjd energi och upprymdhet, men är mindre extrema jämfört med maniska episoder. Personen kan ofta fungera relativt väl i vardagen under en hypoman fas, även om nära anhöriga märker en tydlig skillnad i beteende. Den depressiva fasen i bipolär typ 2 är dock ofta mycket tung och kan orsaka långvarigt lidande. Enligt en rapport från National Institute of Mental Health (NIMH) är bipolär typ 2 inte en “mildare” form av sjukdomen, utan snarare en variant med färre extrema toppar men kraftiga dalar (NIMH, 2019).

Kärleksrelationer

Kärleksrelationer kan vara utmanande för den som lever med bipolär sjukdom, då humörsvängningarna ofta påverkar kommunikationen, tilliten och den känslomässiga närheten. Under en manisk fas kan du uppleva ett ökat självförtroende och kanske till och med vara rastlös i relationen, samtidigt som du i en depressiv fas kan dra dig undan och inte orka upprätthålla en djupare kontakt. Dessa skiftningar kan bli svåra för både dig och din partner att hantera.

Det är dock inte omöjligt att ha en stabil kärleksrelation, trots bipolär sjukdom. Nyckeln är ofta öppenhet och kommunikation. Genom att informera en partner om sjukdomen och förklara hur skoven kan ta sig i uttryck ökar chansen att ni tillsammans kan hitta strategier för att hantera utmaningar. Dessutom kan stöd från närstående spela en viktig roll i att upptäcka tidiga tecken på en stundande manisk eller depressiv fas, vilket gör att du kan söka professionell hjälp i tid.

Vidare kan parterapi, individuella samtal eller andra former av familjestöd vara värdefulla komplement. Ett viktigt råd är att bygga en god öppenhet med omgivningen och ha en tydlig krisplan för hur ni ska agera vid akuta försämringar. Att ha ett nätverk av vänner och professionella runt omkring sig kan vara avgörande för att relationen ska förbli trygg och respektfull, även när bipolär sjukdom ställer till det.

Obehandlad bipolär sjukdom

Att leva med en obehandlad bipolär sjukdom kan få allvarliga konsekvenser. Å ena sidan kan en manisk episod leda till impulsiva handlingar och stora livsförändringar som är svåra att hantera i efterhand. Exempel på detta kan vara att säga upp sig från jobbet, starta stora ekonomiska projekt eller skada viktiga relationer genom ogenomtänkta uttalanden. Å andra sidan kan en obehandlad depressiv episod medföra risk för långvarig nedstämdhet, självmordstankar eller isolering från omvärlden.

De kraftiga svängningarna mellan maniskt och depressivt läge kan också göra det svårt att behålla en stabil inkomst eller en trygg livssituation. Till sist, om bipolär sjukdom förblir obehandlad, ökar risken för en negativ spiral där skovens intensitet kan bli värre och perioderna emellan kortare. Det kan till och med leda till att den drabbade förlorar förmågan att klara vardagliga sysslor, vilket kan resultera i social och ekonomisk utsatthet. Därför är det av yttersta vikt att söka hjälp i ett tidigt skede.

Utredning

Utredningen för bipolär sjukdom görs vanligtvis inom psykiatrin. Processen börjar ofta med ett eller flera samtal där en psykiatriker eller psykolog ställer frågor om symtom, ärftlighet och hur länge problemen har funnits. Eftersom bipolär sjukdom kan likna andra diagnoser, till exempel svår depression eller ADHD, krävs en noggrann bedömning för att utesluta andra möjliga tillstånd.

Därtill kan andra medicinska undersökningar behövas för att säkerställa att det inte finns fysiska orsaker till symtomen, exempelvis problem med sköldkörteln eller biverkningar av viss läkemedelsbehandling för andra sjukdomar. Att få rätt diagnos är en förutsättning för att kunna inleda rätt sorts behandlingsplan. Enligt Socialstyrelsen är det vanligt att flera yrkesgrupper, som psykiater, psykolog, sjuksköterska och kurator, samarbetar för att skapa en helhetsbild av patientens tillstånd (Socialstyrelsen, 2020).

Det kan också vara värdefullt att involvera anhöriga i utredningsprocessen, eftersom de ofta kan ge en mer objektiv bild av eventuella förändringar i personens beteende och humör. Detta blir särskilt viktigt när patienten har svårt att själv minnas eller beskriva sina maniska eller depressiva perioder.

Behandling

Behandling av bipolär sjukdom är vanligtvis långsiktig och består ofta av en kombination av läkemedelsbehandling och terapeutiska insatser. Läkemedelsbehandlingen kan innebära stämningsstabiliserande läkemedel samt eventuellt andra preparat för att hantera akuta episoder av mani eller depression. Dessa läkemedel hjälper till att jämna ut de extrema topparna och dalarna i humöret, så att personen får bättre förutsättningar att fungera i vardagen.

Terapeutiska insatser kan innefatta kognitiv beteendeterapi (KBT), psykoedukation och annan samtalsbehandling. KBT hjälper dig bland annat att identifiera negativa tankemönster och hitta strategier för att hantera stress och känslomässiga påfrestningar. Psykoedukation innebär att du får lära dig mer om sjukdomen, dess symtom, vanliga utlösande faktorer och hur du kan arbeta förebyggande för att minska risken för nya skov. Kombinationen av läkemedelsbehandling och samtalsbehandling ger ofta bäst resultat.

En annan viktig del av behandlingen är att skapa struktur i vardagen. Att ha regelbundna sovtider, måltider och att planera in lagom mycket återhämtning kan hjälpa till att stabilisera humöret. Stress är en känd utlösande faktor för maniska och depressiva skov, så därför är det viktigt att se över livsstilen och minimera onödiga stressmoment. Här kan aktiviteter som avslappning, meditation, lättare motion och kreativa sysselsättningar ha en positiv inverkan på välmåendet.

När ska jag söka vård

Om du misstänker att du själv eller någon närstående har bipolär sjukdom är det viktigt att söka vård så snart som möjligt. Särskilt om du märker att humörsvängningarna är kraftiga, påverkar din förmåga att fungera i vardagen eller om du har självmordstankar, då bör du kontakta psykiatrin eller vårdcentralen. Ju tidigare du får rätt diagnos och behandling, desto större är chansen att förebygga allvarliga konsekvenser.

Detsamma gäller om du redan har en känd bipolär sjukdom och märker att symtomen förvärras eller börjar skena iväg. Då är det viktigt att ha en krisplan och kontaktvägar klara. Du kan till exempel ha ett telefonnummer till en psykiatrisk mottagning, en stödlinje eller en nära anhörig som kan hjälpa till att bedöma situationen och eventuellt följa med dig till vården.

Vad kan jag göra själv

Förutom professionell behandling finns det många sätt att underlätta vardagen och förbättra det psykiska välmåendet. En viktig grund är att skapa regelbundna rutiner. Försök att gå upp och lägga dig vid samma tid varje dag och planera in hälsosamma måltider och fysisk aktivitet. Måttlig träning, som promenader eller annan lätt motion, är bra för att minska stress och hålla kroppen och sinnet i balans.

Meditation kan hjälpa till att hantera ångest och oroliga tankar. Genom att regelbundet avsätta tid för avslappning kan du öka din medvetenhet om egna tankar och känslor, vilket i sin tur underlättar för att tidigt upptäcka varningssignaler på ett nytt skov. Det är också bra att försöka hålla koll på vad som triggar skoven. Många personer finner det hjälpsamt att föra dagbok eller använda en mobilapp för att notera humörsvängningar, sömn och stressnivåer.

Därtill är det viktigt att söka stöd i din omgivning. Prata med vänner och familj om hur du mår och förklara vad bipolär sjukdom innebär, så att de förstår varför du ibland behöver extra stöd eller en lugnare miljö. Att våga släppa in närstående kan vara avgörande för att bygga upp ett nätverk av stöd.  

Sammanfattning

Bipolär sjukdom är en psykisk sjukdom som ofta visar sig genom tydliga maniska och depressiva faser. Skillnaden mellan bipolär typ 1 och typ 2 ligger framför allt i hur intensiva de maniska faserna är, men båda typerna kan innebära stora utmaningar i vardagslivet. En obehandlad bipolär sjukdom kan medföra allvarliga risker, inklusive impulsiva beteenden, relationsproblem och försämrad funktionsförmåga.

Korrekt utredning är centralt, eftersom bipolär sjukdom kan förväxlas med andra diagnoser. Behandling består ofta av en kombination av läkemedelsbehandling och terapeutiska insatser, samt en aktiv livsstilsförändring för att minska risken för nya skov. Kärleksrelationer och andra nära relationer kan påverkas kraftigt av sjukdomen, men med rätt stöd och öppen kommunikation är det möjligt att bygga hållbara, kärleksfulla band. Det är viktigt att vara uppmärksam på tidiga varningssignaler, söka vård i tid och arbeta med åtgärder som främjar en stabil vardagsrytm.

Slutligen kan du själv göra mycket för att förbättra din situation, bland annat genom att skapa goda rutiner, undvika överdriven stress, praktisera meditation och avslappning samt vara öppen mot dina närstående. Att förstå dina egna triggers och reaktioner kan vara avgörande för att fånga upp symtom innan de eskalerar.

Källor

– 1177 Vårdguiden (2021). Bipolär sjukdom.  

– Socialstyrelsen (2020). Nationella riktlinjer för vård vid depression och ångestsyndrom.  

– American Psychiatric Association (APA, 2020). Practice Guideline for the Treatment of Patients with Bipolar Disorder.  

– National Institute of Mental Health (NIMH, 2019). Bipolar Disorder.