Vanliga patientmöten

Oskar har bokat nybesök till två andra kollegor innan dig, men uteblivit båda gångerna. Du blir glatt överraskad när Oskar ansluter några minuter sent till ert bokade nybesök. Oskar berättar tidigt i samtalet att han är osäker på om det här är något för honom. Han svarar försiktigt på frågor och är fåordig under samtalet. Han verkar bli nervös av att svara på frågor om sitt mående och vet inte riktigt vad han ska säga. Du förstår att det blir viktigt att hjälpa Oskar att känna sig trygg och bekväm i detta nya sammanhang.

För att ge Oskar ett så värdefullt samtal som möjligt tänker du extra på att:

Ge mycket validering och vara noga med att normalisera hans upplevelse av att känna sig osäker i samtalet: “Det är faktiskt ganska vanligt att känna sig lite vilse när en testar på något nytt som detta.”
Vara mån om hans autonomi för att stärka hans deltagande i samtalet och skapa trygghet: “Du känner dig själv bäst, vi utgår alltid från vad som känns rätt för dig.”
Avdramatisera samtalet genom att använda dig av humor, lättsamt tonfall eller dela lite om dig själv för att skapa trygghet: “Det är helt okej att känna sig osäker, du behöver inte bestämma dig nu, vi kan kalla det en psykolog-provsmakning så länge.”
Uppmuntra till att testa sig fram för att skapa en bättre förståelse: “Vi kan se det som ett experiment. Syftet är inte att göra rätt, utan se det som ett sätt att ta reda på mer information.”

Ge stöd i hur en kan uttrycka sig och “översätta” generella uttryck till vårdens språk: “Det du beskriver att du vaknar med en klump i magen och att du helst inte vill starta dagen, det brukar vi beskriva som ångest, då kan kroppen reagera så starkt.”

Emilia bokar en tid för ett nybesök 20 minuter innan mötet ska starta. När du kopplar upp dig till samtalet väntar Emilia redan på dig. Du hinner inte ge information om ramarna för kontakten innan Emilia börjar berätta om sin nuvarande livssituation i intensiv fart och du får svårt att hänga med. Emilia frågar dig tillslut uppgivet vad du tycker att hon ska göra nu. Du förstår att det blir viktigt att skapa känslomässig trygghet och struktur i samtalet, utan att bromsa Emilias behov av att få prata om och uttrycka sina känslor.

För att ge Emilia ett så värdefullt samtal som möjligt tänker du extra på att:

- Lyssna aktivt och validera hennes känsloupplevelse: ”Jag hör att det här känns alldeles övermäktigt för dig just nu, och att du verkligen behöver få dela det med någon. Det är precis därför jag finns här.”
- Successivt försöka sakta ned tempot i samtalet: “För att jag ska förstå dig på bästa sätt vore det hjälpsamt om vi kunde ta det i ett lugnare tempo och jag vill gärna dela kort viktig information om ramarna för kontakten här med dig. Låter det okej?”

Känsloreglera tillsammans och hjälp henne att våga stanna upp och vara kvar i känslor såsom rädsla, ilska eller sorg. Undersök hur det känns i kroppen och våga låta det vara tyst en stund. Hjälp henne lära sig att det inte är farligt att känna. Validera och undersök hur det är att stanna upp vid känslan: “Vad sägs om att vi stannar upp och är i känslan en stund ihop? Hur känns det nu i kroppen, i magen eller bröstet? Hur kändes det att stanna upp vid känslan för dig?”

Sammanfatta och normalisera ofta för att sakta ned tempot och begripliggöra: “Under de senaste tre månaderna har du genomgått flera stressande livshändelser som var för sig hade varit tillräckligt för att orsaka stora besvär för vem som helst. Det har gjort att du nu känner dig utmattad och uppgiven och det är därför du nu söker dig hit i hopp om att få hjälp att hitta tillbaka till den glada och energiska Emilia.”

Ställa fokuserande fråga som hjälper patienten att sortera och avgränsa sina tankar: ”Om vi börjar med det som känns allra viktigast och svårast just nu som du skulle önska hjälp med, vad skulle det vara för dig?”

För de som snabbt vill komma igång, ge en övning att få fokusera på redan efter första samtalet för att stärka motivation till förändring. Exempelvis genom att tilldela IKBT-program med psykoedukation, börja göra en SORK eller en avslappningsövning såsom andningsankaret: “Jag vill gärna dela något som jag tror skulle kunna hjälpa dig att skapa en stund av återhämtning tills vi ses nästa gång, låter det okej med dig?”

Fatima har bokat sitt nybesök en vecka i förväg. Hen har fyllt i alla skattningsformulär inför ert första samtal och har en ganska tydlig och samlad bild över hens besvär och det hen önskar hjälp med. Hen använder termer såsom depression, ångest och tvångstankar för att beskriva sina besvär och ger exempel på fysiska symtom i kroppen som uppstår i samband med att hens humör skiftar. Du förstår att det blir viktigt att hjälpa Fatima att fortsatt känna sig som en aktiv deltagare i sin vårdplan och hjälpa hen bygga vidare på sina redan existerande kunskaper.

För att ge Fatima ett så värdefullt samtal som möjligt tänker du extra på att:

Förstärka hens engagemang och förmåga att beskriva sina besvär: ”Jag ser att du har förberett dig inför samtalet för att kunna få så bra hjälp som möjligt, och jag vill uppmärksamma hur bra du är på att sätta ord på dina besvär. Det hjälper oss att ta avstamp från en bra grund.”
Visa hänsyn till hens eget språk och val av begrepp, avfärda inte eller minimera dessa begrepp utan använd hens språk i så hög mån som möjligt och ställ undersökande frågor: “Du nämner att du tidigare upplevt en depression men att du då inte kunde ta steget att söka hjälp. Skulle du säga att ditt mående nu är ganska likt hur du mådde då eller skiljer det sig åt på något vis?”
Fråga om patientens egen kunskap inom ett område innan du ber om lov att få dela din kunskap: “Jag hör i hur du berättar att du redan tagit del av en hel del kunskap om tvångstankar, vad känner du till om tvångstankar sedan tidigare?”
Prata om specifika mål redan under första samtalet för att bygga vidare på Fatimas redan påbörjade arbete: “Du nämner att du önskar fler verktyg att kunna hantera din nedstämdhet och oro på, vad skulle det kunna innebära för dig att ta del av dessa verktyg? Vilken förändring hoppas du på att de ska skapa i ditt liv?”
Tilldela ett IKBT-program tidigt för att ge psykoedukation och lämpliga övningar till hen: “Jag hör att du är ivrig att få skapa en förändring i ditt liv. Om det skulle vara okej med dig så tänker jag att du skulle kunna få ta del av den första modulen av detta program innan vi ses nästa gång där du kommer få lära dig mer om nedstämdhet och andra depressiva symtom.”

Var uppmärksam på intellektualisering, är hen närvarande i känslor när hen pratar? Om hen tänker mycket och vet mycket kan man lätt missa att hen kan behöva stöd i att känna igen och vara kvar i känslor. Fråga oftare saker såsom “hur känns det nu i din kropp?” eller “vilken känsla hade du i den situationen?” för att snabbt kunna identifiera eventuell intellektualisering och kunna stötta på ett bra sätt.

Arnold loggar in till videosamtalet exakt på utsatt tid, med en spänd och sammanbiten uppsyn. När du hälsar han välkommen dröjer han en stund med att svara, och inleder samtalet med att uttrycka sitt missnöje över hur svårt det var att få en tid som passade utefter hans arbetstider. Under ert första samtal återkommer Arnold flera gånger till orättvisor han upplevt i kontakt med vården, sin arbetsgivare och i privatlivet. Tonen är vass, och ibland upplever du att frustrationen riktas mot dig, trots att ni just har träffats. Små nyanser i din ton eller formuleringar kan snabbt få honom att gå i affekt. Du förstår att Arnold möjligen bär på mycket smärta och sorg under ytan, men att det tar sig uttryck i ilska och misstro. Du förstår att det blir viktigt att hjälpa Arnold att sänka garden, samtidigt som du behöver värna om dig själv under samtalet.

För att ge Arnold ett så värdefullt samtal som möjligt, och samtidigt se efter viktiga gränser och ramar för samtalet, tänker du extra på att:

Ge tydliga ramar i början av samtalet. Försök att inte fastna i argumentation och ältande utan presentera ramarna för kontakten precis som i vilket patientsamtal som helst för att öka känslan av förutsägbarhet och trygghet.
Fokusera på att lyssna för att förstå till en början. Avvakta med att föreslå förändringar, dra slutsatser och genomföra positiva omformuleringar.
Spekulera försiktigt i det känslomässiga: ”Det låter som att det här har väckt väldigt mycket frustration, kanske också en känsla av att ha blivit sviken, kan det stämma?”
Normalisera hans reaktioner utan att förstärka fientligheten: ”Det är inte konstigt att du reagerar starkt när du har känt dig försummad så många gånger.”
Visa att du tål affekten och våga stanna kvar vid känslan. Undvik att tona ned eller släta över obehagliga känslor, Arnold kan testa om du fixar att han är arg: “Jag hör och ser på dig att du blir arg bara av att prata om den här händelsen, hur känns det i kroppen nu?”
Visa dina gränser utan att låta auktoritär: “Det är viktigt för mig att du får så stort värde som möjligt av våra samtal, jag tänker därför att det är viktigt att vi samarbetar för att hitta en väg framåt. För att åstadkomma det tänker jag att vi behöver tala schysst till varandra.”

Reflektera över samtalsdynamiken tillsammans med Arnold: ”Jag märker att vi båda kanske blev lite spända nyss, känner du också av det? Vad tror du om att vi tar en paus här och backar bandet lite?”
Om Arnold höjer rösten och blir arg i samtalet, agera lågaffektivt genom att behålla ett lugnt tonfall, ha ett icke-dömande förhållningssätt och minska krav om möjligt: “Jag hör att du är riktigt arg på mig just nu. Något verkar ha hänt som kändes fel eller sårande, jag vill gärna förstå vad som hände. Om du inte vill prata om detta ämne mer så är det okej, vi kan prata om något annat.”

Om Arnold säger något kränkande mot dig, stanna upp och luta dig mot ramarna: “Vi behöver kunna ha ett gott samarbete för att kontakten ska vara hjälpsam. Jag respekterar dig och behöver detsamma från dig. Om vi inte kan ha en respektfull kontakt kommer vi behöva avsluta. Kan du avstå från att säga sådana saker till mig?”