Minoritetsstress är en form av stress som kan uppkomma av att tillhöra en minoritet som bryter mot samhällets normer. Det kan till exempel vara att man tillhör en annan etnicitet, religion, har annan sexuell läggning, könsidentitet eller funktionsvariation. 

Att höra till en minoritetsgrupp kan leda till diskriminering, trackasserier och utanförskap. Diskriminering kan vara både uppenbar och dold. Mikroaggressioner är ett begrepp som används för att beskriva dolda former av diskriminering. Det kan handla om blickar, kommentarer eller välmenande frågor. Som utsatt är det lätt att känna skam, ilska, uppgivenhet eller obehag.

Minoritetsstressens negativa påverkan

I forskning har man kunnat konstatera att personer som upplever minoritetsstress har större risk för att utveckla olika former av psykisk ohälsa. Det har visats kunna orsaka besvär såsom en negativ självbild, trötthet, hopplöshetskänslor, ångest, social ångest, depression eller PTSD. 

Det kan även skapa en förhöjd vaksamhet mot att bli utsatt för diskriminering eller självkritiska tankar om sin normbrytande identitet. Till följd av detta kan vissa känna behov att dölja sin identitet för att passa in.

Minoritetsglädje

På andra sidan myntet finns begreppet minoritetsglädje, som handlar om den gemenskap som kan uppstå när normbrytande personer kan dela unika erfarenheter och perspektiv med varandra. 

Att acceptera sin normbrytande identitet och ha ett gott socialt stöd, speciellt från andra med liknande erfarenheter, är de viktigaste skyddsfaktorerna för att lindra den negativa påverkan av minoritetsstress. En viktig faktor i att få det stöd en behöver är att kunna identifiera, formulera och kommunicera sina behov till sina närstående.