Vanliga reaktioner vid trauma

När något allvarligt drabbar oss påverkar det hur vi känner, tänker, reagerar samt uppfattar oss själva och världen. Nedan beskrivs några vanliga reaktioner vid trauma. 

Undvikande 

När vi har varit med om något överväldigande aktiveras olika strategier för att hantera det och skapa en känsla av trygghet. En av de strategierna är undvikande beteenden. Det kan hålla dig borta från det upplevda hotet genom att undvika allt som påminner om traumat. 

Det kan visa sig som:

  • Att du undviker att prata om det som hänt
  • Att undvika platser, personer, dofter och smaker som påminner om händelsen
  • Att du undviker situationer som känns potentiellt farliga – även om de objektivt sett inte är det
  • Att du blir känslomässigt avtrubbad, har svårt att känna känslor, både smärtsamma och positiva
  • Att du har svårt att minnas delar av händelsen

Reflektionsfrågor:

  • Vilka känslor eller minnen försöker du hålla ifrån dig, både medvetet och omedvetet?
  • Finns det något i ditt liv idag som du längtar efter, men samtidigt undviker?

Flashbacks och påträngande minnesbilder

Flashbacks är kanske det som de flesta associerar med trauma. Detta är upplevelser som tränger sig igenom undvikandet och gör en påmind om den traumatiska upplevelsen. 

Det kan visa sig som:

  • Påträngande minnesbilder eller kroppsförnimmelser. Du kanske ser något för ditt inre som om det händer igen, eller känner samma kroppsliga reaktion som du gjorde vid händelsen
  • Mardrömmar om det som hänt eller känslor kopplade till händelsen
  • Flashbacks där du för en stund tappar förankringen till här och nu och kastas tillbaka, som om du vore tillbaka i situationen 

Reflektionsfrågor:

  • Hur märker du att du är i ett påträngande minne – i kroppen, i tankarna, i känslan?
  • Finns det något som brukar hjälpa dig att ta dig tillbaka till nuet?

Ilska och irritation 

Ilska är i grunden en sund känsla som signalerar dina gränser och behov. Den kan skydda mot sorg, rädsla eller maktlöshet. Efter ett trauma är det vanligt att känna sig lättirriterad och arg, ibland utan tydlig orsak. Ilskan kan vara riktad mot andra eller mot dig själv. 

Det kan visa sig som:

  • Ständig inre spänning, rastlöshet eller överspändhet
  • Konflikter med personer du annars står nära
  • Ilska som kommer snabbt och intensivt, ibland över små saker

Reflektionsfrågor:

  • Hur märker du av ilska i dig själv? Vad tror du att den handlar om?
  • Har ilskan hjälpt dig på något sätt? Och finns det stunder då den ställt till det?

Skuld och skam

Efter ett trauma är det vanligt att lägga skulden på sig själv, även när man inte bär något ansvar. Skulden kan ge en illusion av kontroll: ”Om det var mitt fel, kan jag förhindra att det händer igen.” Men detta inre angrepp fördjupar ofta känslan av hjälplöshet och kan leda till ökad isolering. 

Det kan visa sig som:

  • Tankar som: ”Jag borde ha gjort något annorlunda” eller ”Jag förtjänade det som hände”
  • Att du ifrågasätter ditt eget värde eller rätt till trygghet
  • Skam och skuld över att din reaktion eller inte kunde skydda dig själv eller andra
  • En känsla av att vara fel, trasig eller värdelös

Reflektionsfrågor:

  • Har du lagt skuld på dig själv? Hur skulle du prata med en vän i samma situation?

Sorg och nedstämdhet

Trauma innebär ofta en rad förluster: av trygghet, kroppslig integritet, framtidsdrömmar, relationer eller självbild. Sorg är därför en naturlig del av processen.

Det kan visa sig som:

  • Nedstämdhet, trötthet eller likgiltighet
  • Att du ofta känner dig låg eller gråtfärdig
  • Förlust av intresse för sådant du tidigare tyckt om
  • Känsla av tomhet, hopplöshet eller meningslöshet
  • Dödstankar eller önskan att slippa leva (utan att nödvändigtvis vilja dö)

Reflektionsfrågor:

  • Vad har du förlorat, som ingen annan kanske sett?

Dissociation och overklighetskänslor

Som ett sätt att skydda hjärnan från överväldigande upplevelser kan man ibland uppleva dissociation – en känsla av att inte riktigt vara närvarande eller i sin kropp. Det kan vara som om man står utanför sin egen kropp, eller att omvärlden känns overklig. Dissociation kan vara svår att upptäcka eftersom det ofta sker undermedvetet men det finns vissa tecken.

Det kan visa sig som:

  • Känsla av att se sig själv utifrån
  • Att kroppen känns bortdomnad eller inte riktigt som din
  • Att tiden upplevs gå långsamt eller snabbt utan att du märker av det 
  • Minnesluckor

Reflektionsfrågor:

  • Har du varit med om att du plötsligt ”försvinner bort” utan att riktigt veta varför?
  • Vad märker du i kroppen eller tankarna precis innan det händer?
  • Finns det något som brukar hjälpa dig att ”komma tillbaka” till nuet?

Självbild och världssyn

Efter ett trauma kan synen på sig själv, andra och världen förändras. Man kan se sig själv som svag, värdelös eller skadad. Man kan också se världen som hotfull och oförutsägbar.

Det kan visa sig som:

  • Tankar som: ”Jag är trasig”, ”Det är något fel på mig”, ”Jag förtjänade det som hände”
  • Känslan att ingen går att lita på, att världen är farlig 
  • Svårigheter att känna trygghet i relationer eller att släppa in någon nära inpå

Reflektionsfrågor:

  • Hur har din syn på dig själv eller omvärlden förändrats sedan traumat?

Självdestruktivitet och riskbeteende

När smärtan blir för intensiv kan vi försöka hantera den genom att skada oss själva fysiskt, psykiskt eller relationellt. Vissa börjar ta större risker eller bete sig vårdslöst som ett sätt att hantera smärtan. Det kan ge en känsla av kontroll eller bedövning i stunden men följs ofta av skam och ökad isolering.

Det kan visa sig som:

  • Självskadebeteende
  • Destruktiva sexuella relationer 
  • Överdriven alkohol- eller droganvändning 
  • Impulsiva beslut som riskerar din trygghet
  • Att ”söka fara” eller inte bry sig om sin egen säkerhet

Reflektionsfrågor:

  • Har du utsatt dig själv för fara eller skada på något sätt? Hur har det varit och vad har det kostat dig?

Sammanfattningsvis

Kroppen och hjärnan kan ha många sätt att försöka hantera känslor efter ett trauma. Du är inte ensam om att uppleva sådana reaktioner. Ibland tar dessa överlevnadsstrategier över och det kan då kännas som att du sitter fast i traumat, även långt efteråt.

Genom behandling får du möjlighet att möta det som hänt i en trygg miljö. Då börjar kroppen förstå att hotet är över och strategierna behövs inte längre i samma utsträckning. Behandling handlar därför inte om att laga något som är trasigt utan om att skapa nya, tryggare vägar när faran är över.