Ilska är en grundkänsla som alla människor upplever. Ilskans funktion är att ge viktig information till oss om våra behov och gränser. Ilskan signalerar till oss att någon har gått över våra gränser, och hjälper oss att stå upp för oss själva och vårt självvärde. 

När vi upplever ilska frigör kroppen hormoner som skapar kroppsliga symtom, såsom ökad hjärtfrekvens, blodtryckshöjning, muskelanspänning och snabbare andning. Det ger oss den extra energi vi behöver för att agera på ett upplevt hot.

Vanliga impulser vid ilska är att gå till fysiskt eller verbalt angrepp, det vill säga skrika, kritisera, vara sarkastisk eller vilja skada någon/ha sönder saker. Vi kan också få impulser att stå upp för oss själva, säga ifrån, kräva våra rättigheter och sätta gränser när vi tycker att någon går över dem. 

Trots att ilska är en känsla som bidrar med viktiga signaler till oss, blir den ofta stämplad som en negativ känsla som inte bör uttryckas. Många människor upplever därför skuldkänslor när de är arga trots att det många gånger är viktigt att uttrycka känslan. 

Att agera konstruktivt och hjälpsamt på ilska kan vara svårt. En del trycker undan ilskan helt eller agerar impulsivt och gör saker man i efterhand ångrar. Vad som är ett hjälpsamt agerande beror på kontexten. Om vi är i en situation där det inte är läge att visa ilska, kan det vara hjälpsamt att skjuta upp att agera på sin ilska vid ett senare tillfälle. 

Det är dock skillnad på att trycka undan ilskan helt och att skjuta på att uttrycka ilska. Att trycka undan känslan helt riskerar att leda till ett känslomässigt undvikande som i längden inte blir bra för oss utan tvärtom kan leda till ångest eller okontrollerbar ilska/aggressionsproblem.

Be gärna din psykolog om stöd hur du på ett bättre sätt kan hantera din ilska.