Livskris och psykisk ohälsa

Livet och kriser

I våra liv påverkas vi ständigt av yttre händelser och faktorer som på ett eller annat sätt kan komma att rubba oss ur balans. Hur rustade vi är att hantera uppkomna situationer eller motgångar påverkas av vår livshistoria i kombination med ärftliga faktorer.  Allt detta påverkar alltså både den individuella individens tolkning och handlingsberedskap som automatiskt aktiveras vid olika händelseförlopp (vår så kallade förmåga till ”coping”). Det som för en person kan förespegla en graverande livshändelse, kan för en annan person snarare upplevas som något med mild påverkan. Det vi normalt kallar kris i livet, är alltså något vi trots uppkomna svårigheter, normalt sett klarar att spontant hantera utifrån en situation till en annan.

Att hamna i kris

Vad som utgör kärnan av en livskris är därför mycket individuellt. Det kan till exempel uppkomma av en plötslig skilsmässa eller annan typ av separation såsom att barnen som blir vuxna och flyttar från sina föräldrar. Det kan också vara att bli utsatt för någon typ av personrån, en uppsägning, eller att gå i pension. En kris kan vara mycket besvärande för den drabbade, och kan ofta innebära ett påtagligt lidande på kort sikt, till exempel med sömnsvårigheter, kroppslig anspänning och mycket tankar. Viktigt för den drabbade här är att efter bästa förmåga försöka bibehålla hjälpsamma rutiner i olika livsområden såsom motion, sömn, kost och socialt umgänge. Det sätt vi lyckas hantera och bemästra en uppkommen situation är alltså utgångspunkten till hur graverande en händelse kan upplevas av den enskilde individen. Krisen i sig påverkas även av vad och hur individen hindras av att kunna göra. Om personen tex inte är kapabel att utföra sitt arbete på grund av krisen. Dock innefattar begreppet kris något som normalt är övergående. En livskris är inte en sjukdom.

Krisförlopp

I ett utifrån-perspektiv kan en krisreaktion beskrivas enligt följande: När vi drabbas av en graverande livshändelse som triggar en krisreaktion, har krisen beroende på vad som skett oftast ett spontanförlopp på allt ifrån veckor till månader. Den initiala krisreaktionen är vanligen stark och kan inifrån upplevas som chockartad, med starka känslouttryck av typen vi exempelvis kan uppleva i situationer som präglas av kamp och flykt. Reaktionen övergår vanligen alltmer i en fas av utpräglad motreaktion och kan utifrån ses som ett ifrågasättande av förloppet, men som för den drabbade individen kan ses som ett sätt processa och lägga tillrätta det inträffade i förloppet tillsammans med den egna reaktionen.

I någon mening kan det även ses som ett skydd och stärka individens integritet från det upplevda. Notera att det under krisförloppet i efterhand kan tillkomma delar i händelsen som kan behöva processas om och om igen i tidigare faser av krisreaktionen, vilket kan upplevas som att man plötsligt till exempel ”kastas tillbaka” i chockfas eller liknande. 

Med tiden som den emotionella reaktionen sammanförs med förloppets olika delar, minskar intensiteten i känslorna alltmer för den drabbade, och möjliggör gradvis en mer nyanserad bearbetning av hela förloppet. Successivt övergår sedan krisreaktionen alltmer i någon form av nyorientering. Kamp/flykt-reaktionen fortsätter att klinga av och individen orienterar sig gradvis alltmer utifrån sina erfarenheter från det inträffade förloppet till ”här och nu”. Ett utfall av en genomgången kris är ofta för individen en omedveten, men ofta stärkt förmåga att hantera motgångar i livet. 

Ibland kan olika förluster i genomgånget krisförlopp omformas till okomplicerad sorg efter en livskris. För att underlätta för individen i krisförloppet kan det vara till hjälp med stöd av närstående, medmänniskor eller kanske kontakt med en kurator på vårdcentralen.

Kan en livskris övergå i psykisk ohälsa?

Det kan hända att krisen inte spontant går över. Det kan exempelvis hända att krisen ”låser sig” för den drabbade. Kanske återaktiverar krisen andra tidigare svåra livshändelser. Dessa kan då tillsammans med aktuellt händelseförlopp komma att komplicera och fördjupa den aktuella krisen, vilket kan medföra ökade svårigheter att processa känslor och intryck. Allt detta kan ytterligare försvåra möjligheterna för den drabbade att komma ur krisen.

Vid komplicerade krisförlopp kan det vara så att vissa skeenden medför att problemen kopplade till den utlösta krisen, faktiskt övergår i det vi kallar psykisk ohälsa eller psykisk sjukdom – antingen genom att det triggar eventuell förekomst av annan känslighet eller möjligen tidigare trauman, eller andra typer av svårigheter att hantera uppkomna situationer. Vid situationer då krisen av dessa skäl inte förefaller möjlig att spontant hanteras av individen, kan det uppkomma tecken på psykisk ohälsa, ofta förknippat med lidande och uppkomst av olika hinder i vardagen. Exempel på detta är uppgivenhet, depression, komplicerad sorg, bestående sömnproblem, lättriggad ångest eller till exempel posttraumatisk stress eller andra typer av psykisk ohälsa eller psykisk sjukdom. 

Vid uppkomst av psykisk ohälsa rekommenderas att ta kontakt med din vårdcentral. Här kan du efterfråga hjälp av legitimerad psykolog för en behandlande insats av psykisk ohälsa. Vårdpersonalen på din vårdcentral hjälper dig att utreda och ringa in problemen. De har även vid behov möjlighet att skriva remiss till specialistvård.